Nyårslöften!

En gång i mitt liv har jag hållit ett nyårslöfte. Det var nyåret 98/99. Då lovade jag att inte äta godis på ett helt år. Och jag lyckades!

Efter det har det bara gått utför. De allra flesta år har jag lovat följande:

Bli smal
Skaffa en karl

Varje år har jag istället blivit fetare och som följd av det hamnat ännu djupare i singel-fällan.


I år lägger jag till en punkt på listan:

Bli rik


Så nästa nyår ska jag alltså vara slank, stadgad och tät. Bra plan? Ja!

DÅRAR

Jag är så ARG. Mitt jobb. Har ju inte nämnt för vilka jag jobbar så det gör väl inget om man snackar skit då va?

Så här: vi fick schema den 17:e som skulle gälla för resten av december. Detta schema var baserat på hur vi skrivit upp oss som tillgängliga. Då den 17:e var det redan fastställt och inget vi kunde ändra på. Så jag skrev ut mitt, jobbade tre dagar precis som jag skulle, sen åkte jag hem för julledigt. Enligt detta schema skulle jag efter julledigheten jobba den 29:e och den 30:e. Så, igår, den 29:e gick jag dit och gjorde det jag skulle. Efter ett par timmar gick jag in på schemat på datorn bara för att kolla vilka tider jag skulle ha rast. Då såg jag att mitt schema ändrats och att jag skulle ha jobbat den 27:e (en dag jag inte ens satt upp mig själv som tillgänglig eftersom jag var tvungen att ha lite tid till att flytta) och att mina timmar den 29:e och 30:e var helt borttagna. Jag gick direkt till chefen (en av dem, har typ 100 stycken) och frågade vad som pågick. Hon ba "ehhh... det har nog blivit något fel. Eller alltså prognosen har nog ändrats och då ändras schemat. Men självklart får du betalt för idag, så jobba så som du skulle ha jobbat enligt ursprungliga schemat". Tilläggas bör att det var superdupermycket att göra och alla var tvungna att jobba över och det var panik bland alla hundratals med chefer. Sen frågade jag om jag skulle gå till jobbet imorgon (alltså idag). Då sa hon att det kommer vara helt dött och att vi tyvärr inte skulle behövas. Så jag bestämde att då åker jag hem till Blekinge en dag tidigare än planerat och var asförbannad. Så nu, för några minuter sen får jag ett sms från jobbet där det står att det är oerhört mycket att göra idag och att vi timanställda som är lediga väldigt gärna får komma in och jobba.

VAD FAN???

Aldrig i livet. Min väska är packad och jag åker hem om en timme. Jag är väl ingen himla slav heller?

Nyår asså...

Jag är slutkörd i hjärna och kropp. Är absolut inte neggig. Är typ kär i mitt nya liv. Men ändock helt jävla slut. Bestämde över en helg att flytta från Växjö till Malmö. Hade en vecka att packa ner alla mina tillhörigheter. Tog en resväska och satte mig på tåget till Malmö utan att ha något att flytta till. Har bott här i drygt tre veckor nu i en lägenhet där jag egentligen inte får plats. I alla fall har jag ingenstans att ha mina saker så allt har legat nedpackat i väskor. Under tiden har jag hunnit med vinterkräksjuka, en ganska tuff utbildning, försökt sätta mig in i ett helt nytt jobb, försökt lära mig hitta i den här stan, åkt på snabbvisit till Växjö och städat ur och flyttat saker från lägenheten och försökt placera dessa hemma hos folk som har ett hem, försökt handla julklappar till åtminstone alla syskonbarnen, försökt fira jul, åkt på en jävlig förkylning samt ovanpå alltihopa detta festat ganska hårt för att glömma bekymmer med pengar och bostadsbrist. Alltså ni fattar.

Tanken på att jaga reda på en nyårsfest mitt i allt detta får mig att vilja spränga mig själv i bitar. Orkar inte tänka på nyårsklänning och champagne och hopplösheten i att få tag på taxi. Jag är så utmattad! Därför har jag bestämt att åka hem till Olofström och göra absolut ingenting på nyår. Bara hänga med antingen mamma och Lars eller Jennies familj. Beroende på vem av dem som tänker göra minst. Har aldrig haft kul på nyår ever och i år kan inget gå fel.

Gött

Så. Nu har jag fixat någonstans att bo. Det blir hos den där urgulliga tanten som jag har för mig att jag nämnde? Hon gillade mig och jag gillar verkligen henne. Och så är det centralt och lagom hyra och så vidare. Ingen jävla tofu och om man vill röka så gör man det på gården och inget himla städschema. Man plockar väl undan efter sig själv och så dammsuger man när det blir dammigt i hörnen eller? HATAR hippiekollektiv!

Asså. Jag hittar inte en enda jävla kam i detta hushåll. Den jag en gång ägde har blivit stulen eller nåt. Jag har därför varken borstat eller kammat mig på fyra dagar. Bara tvättat, handukstorkat och satt upp det i en boll. Kul det kommer bli den dagen jag faktiskt hittar en kam och ska ta mig igenom riset.

Jag som tänkte att nu när jag jobbar på kontor ska jag bli så himla het. Tänkte mig kontorsstilen blandat med lite indie. Sofistikerat men inte tråkigt. FAIL! Äger inte en enda kjol eller klänning som är anständigt lång, har inte klippt mig sen i maj och nu inte kammat mig sen i torsdes och allt smink är gammalt och ihoptorkat vilket gör att jag bara orkar lite mascara.

Jaja. Nu ska jag dra och jobba och folk får acceptera mig som jag är.

Puss hej!

Boende

Asså. I morgon tänkte jag ta tåget hem till Olofström en timme efter jag slutat jobbet. Det vill säga klockan 21:30. Har onda aningar. Känner mig skräckslagen inför denna resa. Tåg. Vinter. Svinmycket snö. Två dagar innan jul. Etc etc. Tur att citytunneln öppnat och tur att den går precis utanför fönstret till där jag bor för tillfället. Om det är så att sista tåget är inställt behöver jag bara bära tillbaka väskan uppför trappen igen och sen åka tidigt den 23 istället. Inte för att det kommer vara lättare då precis. Sen har vi en annan panik: HAR INTE HANDLAT EN ENDA JÄVLA JULKLAPP. Eller ett par men inte fler och nu är pengarna slut och ja, vi får fira jul nästa år istället.

Var och hälsade på i ett kollektiv idag där de söker ny inneboende. Bättre än det förra i alla fall och så kändes det som att de gillade mig. Det var visserligen ett genomgångsrum som skulle bli mitt och så hade de en regel att man inte får låsa dörren om man går på toa på natten (??). Men jag kommer tacka ja om de väljer mig. För det ligger precis vid Gustav Adolfs torg och det var en svinfin lägenhet med typ valv och öppna spisar och enorma ytor och så centralt det bara är möjligt. Måste dock börja smygröka igen för de söker en "rökfri" person. Jobbigt då när jag kommer hem från krogen och liksom stinker.

Fan vad jag hatar människor som inte accepterar rökare. Står i skitmånga annonser något i stil med "har svårt för rökare". Herregud. Jag planerar inte röka inomhus. Ska väl de skita i vad jag gör när jag inte är hemma. Jävla fascistsvin!

Sen ska jag kolla på ett rum den 28, hos en tant som verkade både trevlig och rolig på telefon. Och som skrev i annonsen "ingen rökning inomhus". Det är ju vettigt och en helt annan sak. Kände att jag älskade henne. Och så känner jag det att jag hellre är inneboende än lever i ett jävla kollektiv. Känner mig inte så kollektiv alls. Associerar bara till allt som jag äcklas av. Bruna kläder, grönt te, tofu, dreads, stickade ponchos, inget smink, ingen cocacola, ingen TV, spela och sjunga visor tillsammans, och lukten av blöt hund utan att det ens finns en hund där (dreadsen). Men i alla fall. Det där kollektivet jag var hos idag. De var faktiskt trevliga. Men hoppas mest på tanten!

En helt vanlig dag för den som undrar

Ni kanske undrar vad jag gör hela dagarna? Nu när jag flyttat till ny stad och allt menar jag. Idag till exempel har jag gjort som följer:

Vaknade bakis. Ingen huvudvärk och inget illamående men trött och lite törstig. Hängde runt lite med Agnes och Viktor innan jag käkade en näringsrik frukost bestående av ägg. Sen gick jag och Agnes ut i snöstormen och gick in på triangeln. Där hittade vi en affär som sålde äkta pälsar. Vi provade olika klädesplagg gjorda av kanin. Agnes hittade bland annat en vit helt bedårande mössa. Pris 1495 kr. Jävligt dyrt för en kaninjävel. Så vi gick vidare. Till ett underbart café med 1700-talsinredning. Där drack vi kaffe, åt en lussekatt och pluggade. Sen gick vi hem och lagade två olika gratänger vilka vi åt till middag (massa ätande här märker jag. Men jag åt faktiskt inte med onormalt kort mellanrum. Det bara verkar så av texten). Efter maten var det dags för mig att gå på utbildningen som jag håller på med för tillfället. Den varade till 21 och efteråt gick jag till 7 eleven och köpte ytterligare en lussekatt. 7 eleven har blivit utnämnda till bästa lussekattställe i hela Malmö och jag ska säga er att de är så in_i_helvete goda att man nästan svimmar. EFTER DET gick jag och drack en kopp varm choklad. Men det var bara för att jag väntade in en tid. Jag hade nämligen bestämt träff hemma hos ett kollektiv som letar ny inneboende. De hade träffat en massa människor som var sugna på att hyra ett rum och jag kände väl lite sådär instinktivt att de inte gillade mig (hur det nu är möjligt att inte gilla mig). De skulle i alla fall höra av sig i morgon angående om de vill ha mig eller inte. Om de inte vill ha mig (vilket troligtvis är fallet) ska jag skriva vad jag tyckte om de här människorna egentligen.

Till Linda

Linda har brutit handleden och vill därför ha ett inlägg tillägnat sig. Jag är med henne. Hon har sin fulla rätt att kräva det efter denna hemska olycka. Hon trampade på en isfläck och drattade omkull och gjorde väl som vilken annan människa som helst med självbevarelsedrift: tog emot sig själv med handen. Det var dock inget vanligt benbrott, hon var tvungen att opereras efteråt och ligga på sjukhus i flera dagar och nätter.

Jag har tänkt och tänkt på hur detta ska kunna uppmärksammas på ett sätt som är tillräckligt för vad händelsen kräver. Tillräckligt men ändå smakfullt. Efter mycket övervägande har jag kommit fram till att det enda rätta och naturliga är att utlysa en tyst minut.

Ikväll klockan 22:00 håller vi en tyst minut för Lindas handled som troligtvis aldrig blir den samma igen. Det är sorgligt, men vi får heller inte glömma allt fint den fått vara med om efter snart 40 år i tjänst.

Klockan 22:00.

Det är ansträngande för en lantis att helst plötsligt bo i storstan. Liksom bilarna. Mördarna. Alla vägar man kan gå vilse på. MAN KAN DÖ PRECIS NÄR SOM HELST.

I morgon är det Lucia. Lever ganska dekadent dessa dagar så det kommer bli skitbra att stiga upp klockan 07 och kolla på luciatåg på TV och vara som vilken normal som helst.

Fy vad jag längtar till julen nu. Utbrister i jullängtningsexplosioner hela tiden. Tänk att åka hem och så finns det mat, ljus och värme. Vilken känsla!

Gillar att ha ordet KRÄK eller ord som innehåller ordet KRÄK i rubrik på översta inlägg

Jag är frisk igen. Sen några dagar tillbaka om sanningen ska fram. Det var en hemsk hemsk sjuka ska jag säga er.

Akta akta!

Smittan sprider sig som en löpeld.

Nästa gång du tar någon i hand, får tillbaka pengar av hon i kassan, stöter in i en tant, tar ut pengar i automat, tar på ett räcke, trycker på knappen vid ett övergångsställe, åker hiss där någon över huvud taget åkt före dig, äter något på café/restaurang, sitter ner på offentlig plats, åker buss och samtidigt andas eller rör vid något/någon, håller i en kundkorg, provar ett plagg på H&M som någon annan provat före dig, passerar någon som andas, passerar någon som passerat någon som andats, träffar någon som träffat någon etc etc..

Ja, då är det DU som kan få spendera de kommande 24 timmarna med huvudet i toastolen. Det inleds med akut magont. En kvart senare börjar helvetet. ALLT (även om det bara är vanligt vatten) som kommer ner i din mage kommer att komma upp samma väg.

Nu beaktar vi den faktan en stund!

Hej vinterkräksjukan!

Tack för i natt. Vad kul vi hade! Magontet var super, men särskilt roligt var det att få springa på toa och kräkas en gång i timmen. Det är alltid spännande med lite action. Jag menar, bara ligga ner och sova en hel natt, hur tråkigt är inte det? Drar du nu eller ska vi göra om det igen?

Möjliga anledningar till käkspänningar

Vad ska jag göra mot mina spända käkar? Va?

Kan kanske bero på det att jag levt under en enorm jävla press de senaste månaderna. Eller egentligen åren. Samtidigt som man ständigt får höra från alla håll och kanter (diverse bloggare, kändisar, politiker och anställda på Arbetsförmedlingen) att det bara är folk som är lata som är arbetslösa. Att man väljer den här jävliga situationen själv. Det är helt absurt!

Och så nu nyligen nåddes själva kulmen av all min inre stress och jag tänkte att nu är det verkligen ute med mig. Pengarna som jag jobbat ihop under sommaren och snålat som fan med började ta slut och jag satt här med panik och en enorm ovilja att gå till socialen och be om bidrag. Kändes som att jag hellre svälter ihjäl än att gör just det. Sen fick jag plötsligt jobb och blev jätteglad, lättad och förväntansfull. Kan inte ens beskriva känslan!

Men är fortfarande full av stress och nervositet (fast av annat och betydligt mer positivt slag) vilket gör att jag inte kan slappna av än. Tänk om de typ ringer och ba "det var ett misstag, vi ångrar oss"? Eller tänk om jag inte klarar jobbet? Tänk om jag inte fixar allt det praktiska med flytten? Tänk om jag inte överlever ekonomiskt fram till första lönen?

Kan det vara allt det här som gör att jag gnisslar tänder och har ständig nackspärr?

Vad vet jag. Jag är ingen psykolog. Men jag hoppas det försvinner så fort jag kan slappna av inombords.

Aldrig ALDRIG ska jag glömma hur det känns att inte veta om man ska ha råd att betala mat och hyra för nästa månad! Jag ska för all framtid rösta solidariskt och försöka hjälpa de som har det sämre än mig. Det har blivit trendigt att stampa och hoppa på de som har det dåligt och jag vet att de som beter sig på det sättet kommer få tillbaka en vacker dag. Fy fan!

Nu ska jag ge allt och se till att bli skitbra på detta nya jobb och dra in pengar pengar pengar!

Ang sängen

Alltså den där killen som skulle ha sängen sa igår ba "jag kommer ikväll och hämtar den. Men kan jag få den för halva priset i så fall?". Jag tänkte att bara han tar den så blir det skitbra. Jag trodde att det var svårt att bli av med en säng. Sen kom han inte och så ringde jag upp honom och han ba "du, går det bra om jag kommer i morgon istället?". Jag sa "ok ok då". Sen ringde han ikväll och frågade om sängen går in i en kombi. Jag ba "eh nej. Det är alltså en 120-säng". Då ba "går det bra om jag kommer imorgon för då har jag en minibuss". Så gick jag motvilligt med på det för jag måste ju bli av med den. Men så fick jag massa mail från folk som ville ha den och så ringde en trevlig tant från Åby som dessutom känner min syrra och erbjöd hundra spänn mer än själva det priset jag satte på den från början. Hela 400 spänn! För en gammal sängjävel. Och hon kunde skicka sin man redan ikväll "direkt efter bandymatchen". Jag sa ja direkt och sms:ade han första killen att det blir inget. Nu är jag skiträdd att han ska komma hit med ett baseboll-trä och vilja göra upp. Han vet min adress och allt.

Mysko män

Jag tror inte det var tandvärk på grund av karies då härromdagen. Jag tror det är det att jag gnisslar tänder. Alltså jag vaknar helt spänd och ansträngd i hela huvet och under dagarna kommer jag på mig själv med att bita ihop käkarna så hårt att jag får huvudvärk. Själva tandvärken är borta nu men som sagt, är extremt trött i käkarna.

Hjälper en bettskena? Hur osexigt är det? Hur förmögen behöver man vara för att ha råd med en sån? Som det är nu har jag inte råd med ens en ny tandborste om den jag har skulle bli utsliten inom det närmsta.

Hur intressant var denna texten på en skala?

I morgon kommer det förhoppningsvis en snubbe och hämtar min säng. Alltså först skulle han komma redan ikväll men sen ändrade han sig och ska tydligen komma i morgon istället. Hoppas! Jag har inte möjlighet att varken frakta eller förvara denna otympliga sak och har lagt ut annons på blocket. Det är många som hört av sig. Gött. Har bestämt att sova på madrass tills dess att jag har permanent boende. Har eventuellt en lägenhet på G. Möblerad och tillfällig. Men ändå, en lägenhet. Skitstor och jävligt central men ändå skitbillig på grund av att tanten som äger den vill sova där en gång i månaden. Men det kan man väl stå ut med? Får se om hon nappar. Eller hon har ju redan nappat, men jag skrev lite villkor som jag har så vi får se om hon fortfarande vill. Till exempel att jag får ta dit gäster. Hon ville bara ha en boende men folk måste ju få sova över. Det är ett absolut krav. Och att jag får röka inomhus och ha vilda fester varje helg samt att det måste finnas plats för min cannabis-odling. SKOJA!


Satte ut en annons på Blocket och strax efter hade jag flera samtal från olika karlar som sa på kackig engelska att de så gärna vill flytta ihop med en tjej och att jag gärna får komma och bo hos dem. Jag ba "mhm, skicka info om lägenheten på mail så ska jag fundera lite". Man ba eh NEJ.

Uppdatering

OM det skulle vara någon utöver familjen och mina närmsta vänner som läser denna blogg kan jag meddela att jag fick det där jobbet. Herregud. Jag är alltså inte arbetslös längre. Om de inte typ ringer och har ångrat sig. Men sånt kan väl inte hända?

Börjar på måndag och flyttar asap till Malmö. ÄR DET INTE SJUKT?

Allt detta gnäll och lidande och nu äntligen. Bye bye Växjö. Jag gillade dig de första kanske tre åren, sen blev det trist och till slut var jag väldigt nära att avlida.

Årets julklapp

Igår natt läste jag igenom hela min C-uppsats som jag skrev för tre år sen. Jag skämdes lite över den back then och tänkte att den här, den ska ingen någonsin få läsa. Men nu kändes den riktigt bra. Välformulerad och välgenomtänkt. Om än om ett extreeemt smalt ämne. FAST, säg den uppsats som inte är smal. Herregud. Funderar på om den ska bli årets julklapp. Jag skriver ut den i ett antal exemplar, slår in och ger till hela släkten. Perfekt. Förutom färg och A4 kommer det bli nästan gratis. Och man kan ju inte säga att jag inte lagt ner min själ i mina klappar. Den tog ett fucking halvår att färdigställa. Mycket svett och tårar och svordomar orsakade den.

Sen, någon vecka efter julafton, då kan hela släkten samlas och så diskuterar vi min uppsats.


I morgon åker jag till Malmö. Weeehuuu!

JAAAAAAAAAA!!! (det är faktiskt motiverat med flera utropstecken här).

GISSA GISSA GISSA vad som just hände! De ringde från ett företag i Malmö och ville att jag skulle komma på anställningsintervju. Jag kan inte fatta det! Herregud.

Nu på söndag.


Det är bara deltidsarbete kvällar och helger men ändå!


Hoppas hoppas hoppas att detta går vägen.


Kära Gud jag ber dig!

Dö!

Som om allt annat inte vore nog. Nu har den ultimata katastrofen inträffat. Jag har fått tandvärk. Jag går inte till tandläkaren. Hela huvudet kan lika gärna ruttna bort. Alltså hellre det. Kul sätt att dö på. "Hon ruttnade bort".

Nu låtsas vi som att det där inte hänt och blickar framåt. Man kommer långt på ipren och ignorans.

Är i Olofström över helgen.

Jag har bestämt mig för att vara vegetarian fram till jul. Kött är min favvorätt och nu har jag severe köttabstinens. Är rätt skakig faktiskt. Jag gör det endast för att plåga mig själv.

Nu ska jag käka lite kokta grönsaker.

Hej.

Sug

Trots att jag startat en ny helt sjuk diet inför julen är jag hyperaktiv (med lätt huvudvärk). Vilket resulterat i att mitt hem är mer städat än aldrig förr.

Har hittat piller som gör att man inte blir hungrig. "Funkar de här på riktigt eller?", frågade jag hon i kassan på apoteket. "Ja", svarade hon.

Alltså man blir hungrig, men man klarar sig. Det är min recension på dessa piller. Darrig som fan och som sagt hyperaktiv är resultatet än så länge. Smal hoppas jag är resultatet på sikt.

Hur mycket kan man gå ner på ca fyra veckor tror ni?

Annars suger livet som vanligt. Fett. Är djupt besviken på det Gud/ödet/karma givit mig hittills. Är i det stadiet just nu att jag är övertygad om att ingenting någonsin kommer bli bättre.

3 nya listor

Jullåtar - Gud och skit. La de mer traditionella jullåtarna i den listan. Typ Stilla Natt, Oh Helga Natt och sån skit. Tänker att just under julmiddagen kan den vara bra. Resten av julen är det den balla listan med Wham, The Pogues, Tyskarna Från Lund och så vidare som gäller.

It's Cher Bitch! Blandade låtar av Cher. Typ bara power. Passar att dansa, städa, gråta och skriksjunga till då man har känslan av "fuck off stupid mother fucker asshole" i kroppen. Inte för att texterna kanske alltid speglar den känslan men känslan av Cher speglar just den känslan.

Dinner and wine. Tänk så här: man har middag hemma. Det är inte så jättemånga där, men ett litet gäng. Några känner man väl, andra inte så himla väl. Man lagar mat, äter mat och så dricker man ca två glas vin var och blir precis sådär som man blir av två glas vin. Fnissig, rödaktig, djup, överfokuserad, analyserande och något högljudd. Denna lista passar en sån kväll. Det är musik från 50-talet fram till nu. Den innehåller allt från hårdrock till country. Bara hits dock. Det är jävligt få tillfällen som det vid sociala sammanhang passar med annat än hits tycker jag. Om man inte är en irriterande jävel som vill framställa sig själv som bättre än andra och vill få folk att känna sig utanför. Alltså, låtarna måste inte nödvändigtvis vara sånt som alla hört, men det måste vara hittiga takter som är lätta att hitta. Sen har jag valt bort låtar som är för snabba, för långsamma eller för klyschiga. Det ska alltså passa att äta, dricka vin och umgås till. Tror dock att listan passar för middag för två också. Eller två som endast dricker vin. Huvudsaken är nog bara att man antingen äter något och/eller dricker vin.

Jag ger er listan här.

Varsågoda.

(Om det inte skulle funka, öppna spotify och skriv: "spotify:user:saturdaynights" i sökfältet. Där finns alla mina listor.


------------------------------------------------------------------------------

Tillfällen då det passar med icke-hittiga låtar:

På förfest med enbart nördar.

Efterfest. Om man raggat upp folk som är som en själv.

På tu man hand med någon som också är intresserad av samma musik. Då kan man ju försöka bräcka varandra med outgivna bootlegs om man går igång på det.

Om man råkat hamna med en idiot som förtjänar det.

På nischad klubb.

Mina spellistor än så länge

Hela dagen idag har jag gjort listor på Spotify. Har knappt haft några innan och det är värdelöst. Hallå, skivhyllan är död. Hur ska man annars kunna visa vem man är om det inte vore för listor på Spotify? Dessutom kommer man ju aldrig på vad man ska lyssna på när man har chans att lyssna på exakt vad som helst.

Dessa listorna har jag nu:

Lördagslistan. Det är en gammal lista och en av de få jag hade. På den får man lägga i stort sett vad som helst så länge det är partytakter i det hela. Man kan slänga dit och ta bort grejer hela tiden.

Random låtar och blandad skit. Där får man också lägga och ta bort hela tiden. Fast den behöver inte passa till något särskilt. Inga partytakter nödvändig alltså. Får innehålla både högt och lågt. Allt mellan Spice Girls och Joy Division.

Juliga hits. Ja, alltså, det är en jullåtslista. Innehåller allt från Carola till Glasvegas.

Fuck You Very Much. Innehåller enbart låtar på temat "jag behöver inte dig ditt as".

Eh Britpop. Inga konstigheter. Innehåller britpop från 90-talet. Oasis, Blur, Suede, Supergrass etc.

Dancing On My Own. Det är inte enbart en låt av Robyn, det är även en spellista på min Spotify. Innehåller electroskit.

Deprimerad och vill dö. Innehåller en del grunge. Men även Placebo, Radiohead, Nine Inch Nails etc. Syftet är att lyssna på denna lista i tradiga stunder och kunna tänka "jag är i alla fall inte ensam".

Gubbhits. Gubbiga hits alltså. Så som Born To Run, With Or Without You, Heart Of Gold och så vidare och så vidare.

Försöker va cool. Min första och enda lista innehållande endast Hiphop.

Svensk falsksång 90tal. Innehåller Svenska indiehits från 90talet. Typ Bad Cash Quartet, BD, Brainpool och Popsicle.

Svenska hits 00tal. Ja, den är vad det låter som. En massa massa svenska hits från 00-talet.

R&B-brudar och skit. Endast kvinnor, endast R&B och så lite skit. Innehåller artister som exempelvis Beyonce, Whitney, Mariah, Rihanna, Christina och Alicia.

Dimmig Växjö-nostalgi. Innehåller mycket av det vi lyssnade på om och om och om igen på Seminarievägen. Ofta på fyllan, ofta olyckligt kära, ofta gråtandes, ofta hysteriska, ofta på jakt efter den perfekta festen. Tänk Åkesons vita på tetra, rött nagellack, Klippoteket Hair spray Xtra strong, msn och vaniljparfym.

När jag var barn. Innehåller boybands och Spice Girls typ. Allt som är dåligt men som ger nostalgi och därför är bra.

Att finna sig själv i att göra något som är under ens värdighet

Samtalet från Arbetsförmedligen kom vid 15. Innan dess kunde jag inte gå ut. Vågade inte ens duscha för man vill ju vara beredd liksom. Annars kanske de tror att man inte är intresserad. Det var en fejkad intervju som skulle föreställa en anställningsintervju över telefon. Typ som en telefon-teater. Har ni hört något fånigare? Varför går människan med på sådana här saker? Herregud vilket samhälle vi lever i hörrni.

Sen gick jag ut och köpte cigg i ren frustration och förbannadhet fast jag bestämt att inte röka mer den här veckan.

Då stötte jag ihop med en gammal vän. Vi gick en runda och och pratade om vad som hänt sen sist. Det visade sig vara... ingenting. Fast det gått typ ett halvår sen jag såg honom senast. Tragiskt. Så vi gick hem till mig och lagade käk istället.

I guess you had to be there

I lördes, innan jag och Agnes bestämt oss för att gå ut, stod vi vid min franska iförda mjukiskläder och kollade på ett tomtebloss som sprakade (ja, vi bestämde oss för att spexa till det med ett tomtebloss. Lamt tycker ni? Tänk själva, vad är roligast: tomtebloss eller inget tomtebloss? Just det). Agnes blev så exalterad att hon utbrast i spontandans. Hennes armbåge stötte till mitt vinglas så att det skvätte rödvin över hela mig. Och hela golvet. Det låter inte så himla kul så här i efterhand, men just då kändes det hysteriskt kul. Så vi bröt ihop i gapflabb. Jag sa något om att "vilken tur att vi inte just gjort oss i ordning och snart var på väg ut. Då hade liksom kvällens outfit gått åt helvete". Sen bestämde vi oss för att vi skulle gå ut i alla fall och när vi hade gjort oss i ordning och föreställde perfektionen själva satt vi i min säng och kollade youtube-klipp. Då blev jag exalterad över något vi kollade på, spontandansade lite och spillde rödvin över mig själv, över hela sängen och värst av allt, över Agnes fina ljusa klänning.

Alla singeltjejer alla singeltjejer upp med händerna upp i klubben

Ja Agnes har ju varit här. Sätt ihop två deppiga personer och man kan tro att deppet skulle bli dubbelt så stort. Men nej, det blir det inte. Det blir en slags melankolisk rolighet. I fredes drack vi vin och gick till Sports (har aldrig varit där innan och jag vet inte varför vi gick dit nu heller, men vi bara hamnade där). Där träffade vi en tandsköterska som hette Leif-Olof. Det var bara namnet som var roligt med honom. Sen pratade jag med en snubbe om ditt och datt och efter ett tag kom vi fram till att han varit på fest hos mig en gång. SAMMANTRÄFFANDE eller vad?

I lördes fikade vi på Askelyckan i ca tre timmar och drack kaffe och te om vart annat. Plus mycket tjejsnack. Vi satt där tills det stängde och de var tvungna att slänga ut oss. När vi kom hem var vi fullt övertygade om att vi skulle sitta inne och kolla på film. Men så käkade vi middag och drack lite vin till det och då omvärderade vi och gjorde oss i ordning och gick till DeLuxe. Hallå dans dans dans. Svinbra musik!

Igår däremot kollade vi på film. Först Eclipse som Agnes inte sett än. Sen Natural Born Killers som jag aldrig sett. Mycket blod.

Nu har Agnes åkt hem och jag väntar på att de ska ringa från Arbetsförnedringen "någon gång under dagen". Så här kan jag ju sitta och vänta och vänta.

YES YES YES!

Här satt jag och var så uttråkad att jag kände mig helt lipig. INGA planer för helgen och inget annat heller för den delen. Så helt plötsligt får jag sms från Agnes: "Gå till systemet och köp vin. Jag sitter på tåget mot Växjö". Blev så glad att jag började böla, fast av glädje den här gången. I Love Agnes!

Plus så älskade rekryteraren på Arbetsförmedlingen mig. Det fanns inga tjänster just nu som passade men jag ba "Hej, jag vill jättegärna ha ett jobb och skulle bara vilja presentera mig för dig". Han ba "Vad kul, registrera ditt CV på vår hemsida så är jag säker på att du får napp när det dyker upp en passande tjänst". Jag ba "problemet är att jag aldrig blir kallad till intervju bara för att jag inte har så mycket erfarenhet och jag tycker det är synd för jag vet att jag skulle göra ett bra jobb". Då sa han de ljuvliga orden: "Det tror jag med att du skulle. Du verkar så framåt och har lätt för att uttrycka dig att du skulle passa utmärkt som receptionist eller inom kundtjänst. Ge mig ditt namn och nummer så ska jag komma ihåg dig så fort det finns en tjänst ledig".

Dubbel YES!

Puss hej!

Jävla seriöst

Nu har jag putsat mina kängor så att de ser mycket seriösa ut, målat naglarna i den seriösa färgen röd, köpt en mojäng som man kan sätta upp väldigt seriösa frisyrer med samt lagt fram superseriösa kläder: klänning i anständig längd (hittade en längst in i garderoben), kavaj som jag lånat av Hanna samt strumpbyxor utan maskor.

Varför allt detta ståhej?

Jo, i morgon ska jag till (tillåt mig hånskratta högt och länge) Möjligheternas Mötesplats: Arbetsförmedlingen. Där ska det enligt utsago finnas folk som vill rekrytera.

Det är positivt.

I vanliga fall brukar de anställda på Arbetsförmedlingen inte göra annat än att chatta på facebook-chatten och kolla you tube-klipp på arbetstid innan de tar kompledigt sista timmarna på arbetsdagen och går hem och kollar på My Super Sweet 16 på MTV.

Men nu har de alltså lyckats med något vettigt och fått dit folk som vill anställa. Liksom de har tagit ett steg i rätt riktning, mot det som väl är själva meningen med hela den här jävla skiten: att få ut folk på arbetsmarknaden. Inte illa.

2 steg från paradise

Björnes nya. Eller nej... jag menar Håkans nya så klart.

Matblogg

Idag har jag och Hanna lagat trerätters.


Till förrätt blev det tomat. Men inte vilken tomat som helst. Nej, vi åt den tomat som det tagit mig ett halvår att driva fram här hemma, i mitt egna vardagsrum. Något liknande har ingen annan någonsin ätit och kommer aldrig att äta eftersom det bara blev en endaste av dem. Smaken hörrni, smaken. Vi valde att äta den naturell på en bädd av babyspenat. Vi ville helt enkelt inte förstöra den gudomliga smakupplevelsen med vulgära och världsliga kryddor eller annat.



Till huvudrätt åt vi kyckingsallad. Grillade kycklingklubbor, grillad paprika, feta, avokado, babyspenat, ananas, rödlök och vanlig tomat. Vi pressade en lime över hela härligheten och serverade med vitlökssås.



Till efterrätt serverades vit kladdkaka med mosade naturella hallon. Super! Otroligt utsökt faktiskt.

En stor dag

I maj i år sådde jag några tomatfröer. Folk sa "det kommer inte bli några plantor av det där". Två veckor senare var där små små embryon till en planta. "De kommer aldrig att växa upp och bli stora" sa folk då. Men jag fortsatte att vattna och plantorna växte. Jag insåg tidigt att jag inte kommer ha möjlighet att ta hand om alla plantor, så likt en rasbiologisk professor valde jag ut den största och finaste och flyttade den från mamma där den först såg dagens ljus, hem till mig. Det var på midsommarafton. "Den kommer aldrig att få några blommor" hånskrattade folk. De var övertygade om att jag sått fröna för sent på året. Jag däremot hävdade att det inte spelar någon roll vilken tid på året det är eftersom plantan ändå skulle stå inomhus. "För lite soltimmar" svamlade någon. Men jag gav mig inte. Jag stöttade upp plantan med en blyertspenna, pratade med den, vattnade den... Och en dag i augusti fanns där små gula blommor. Vet ni vad jag fick höra då? Jo, att det inte kommer bli några tomater av blommorna eftersom jag inte har några humlor inomhus som kan befrukta dem. Alla var överens om att jag skulle misslyckas. Men jag tog saken i egna händer och pollinerade dem själv. Några veckor senare fanns där en liten liten rund tomat. Liten som en ärta. Skrattet fastnade i halsen på folk, men de fortsatte med sina negativiteter. "Den kommer inte växa och bli stor". Men tomaten växte och växte och till slut var den av normal tomatstorlek. Sen hände ingenting och till och med jag började tvivla. Men jag gav inte upp. I två månader hängde tomaten där. Grön. Så vissnade själva plantan, den orkade inte längre. Då plockade jag bort den gröna tomaten och la den i fönstret. Sen åkte jag till Olofström ett par dagar och när jag kom tillbaka igår möttes jag av det här:

Skratta bäst som skrattar sist... Den som sår får skörda. Innan veckan är slut ska jag att äta denna tomat.

Jag är på ett fruktansvärt humör idag. Är asförbannad nästan helt utan anledning. Svär för mig själv och sånt. Mycket könsord.

Grannfejden ikväll är från Växjö. VAD ÄR DET FÖR MÄNNISKOR? Jag hoppas att jag ser de här personerna på ICA. Finns de på riktigt? Jag är osäker.

Sanddrottningen

En gång när jag gick i sexan och vi hade rast sa jag åt några barn från ettan som satt i sandlådan att de inte fick vara där för att det var min sandlåda. Sen gick jag på kanten runt lådan och knuffade bort alla som försökte komma nära. "Jag är äldst här så jag bestämmer över er. Nu är det så att det bara är jag som får vara i sandlådan för det är jag som är sanddrottningen. Den är min och ni får inte ens gå nära" sa jag och hånskrattade elakt.

Dagen efter var jag tvungen att stanna inne på rasten för min fröken ville prata med mig. "Jag har hört att du har varit dum mot förstaklassarna och knuffat bort dem från sandlådan" sa hon och såg mycket allvarlig ut. Jag tog på mig min mest oskyldiga min och ljög fram att "nej det har jag absolut inte. Jag skulle aldrig vara elak mot småbarnen". Då svarade fröken: "Nej det trodde jag faktiskt inte heller. Jag blev så förvånad när de sa så om dig som är så snäll, men jag var ju tvungen att fråga i alla fall".

HAHAHA skrattade jag rått inombords och gick ut och lekte igen. Jag slutade vara så där uppenbart elak men hade i alla fall full respekt med mig från förstaklassarna och det kändes så jävla gött!

Husmanskost

Idag har jag lagat stek åt Hanna. Stek av djuret hjort. Har ni hört något präktigare eller? Med potatis och brunsås och brysselkål. Och till och med lingonsylt. Jag kan inte fatta att jag är singel. Vilken karl vill inte ha en kvinna som kan laga klassisk husmanskost?

Må hända att jag lägger alla kläder på golvet, diskar en gång i veckan, röker under köksfläkten och tar fram dammsugaren max en gång i halvåret. Men laga redig mat, det kan jag.

Skulle nog i och för sig sätta mig med fötterna på bordet, zappa mellan kanalerna på tv:n och hävda min rätt som modern kvinna så fort en karl satte sin fot i detta hushåll. Så jag förblir nog singel i minst 25 år till.

Kalle

Jag har fått en prenumeration på Kalle Anka. Eller fått och fått, jag får betala för den själv. Hallå! Vem har beställt det i mitt namn? Vem jävlas? Eller skulle det bli som en glad överraskning? Vilken barnlös 25-åring vill inte läsa Kalle Anka liksom? På kundtjänst svarar de inte. Numret har upphört säger en röst. Och på mail svarar de inte heller. Ska jag dras med denna tillsvidareprenumeration på Kalle Anka resten av livet nu eller?

Man fick visserligen en ficklampa i första numret. Och ingen vanlig ficklampa heller. Den har grejer man kan sätta på så att när man lyser med den ser det ut som spöken och monster.

Två scenarion

Det borde vara svårare att få vara arbetslös än att få jobba. Tänk på följande scenarion:

"Åh vad jag önskar att jag fick jobba och utföra en tjänst åt någon annan till en blygsam summa pengar. Åh vad jag önskar att jag fick stiga upp tidigt på morgonen och pallra mig iväg till en plats där jag ska tjäna en annan människa i minst åtta timmar om dagen minst fem dagar i veckan. Jag önskar innerligt att jag fick spendera största delen av det som är mitt liv med att arbeta".

Jämfört med:

"Gud vad nice att stiga upp klockan elva på förmiddagen. Käka frukost till härlig dag-tv och sen chilla framför serier ett par timmar. Kanske att jag umgås med någon framåt kvällningen. Kanske dricker vi vin och blir fulla och fjantiga fast det bara är tisdag. Det finns inga måsten och jag kan göra precis det som jag själv vill hela dagen. Måla naglarna i olika färger, blogga lite, läsa andras bloggar, rulla tummarna, sova lite middag, kolla på tre filmer på raken och sen gå och lägga mig vid tre på natten".


Hur jävla svårt ska det vara att få scenario nummer ett uppfyllt? Det är liksom det enda jag vill. Och ändå tvingas jag till scenario nummer två. Eller det är väl inte riktigt så det går till för mig om dagarna, jag söker jobb största delen av tiden och när jag inte söker jobb tänker jag på min situation och har svåra magsmärtor, men om jag vore en sån som inte oroar mig så skulle det kunna vara så det går till. Ni fattar min poäng.

Big Brother ska börja igen. Kanske kan söka in dit. Det är det väl bara arbetslösa som gör? Och efter det kan jag åka på barturné med Magnus Hedman.

Jul jul strååålande jul

Har gjort en jullåtslista på Spotify. Det gick skitsnabbt att diska en veckas disk till den. Tänk bara. Snart är det helt ok att julpyssla och då ska den listan stå på i bakgrunden varvat med Sunes jul. Och så ska det dofta pepparkakor och nejlika-apelsiner. Och så ska det vara tända ljus överallt och så vidare. Måste arrangera julpysselkväll. Fast man behöver kanske vänta till efter första advent va? Vi ska bli lite fulla på glögg och bli jävligt kreativa och skapa julkonst tillsammans. Hallelujah och hurra!

Just nu sjunger Carola med vacker stämma ur mina högtalare. Det är nog första gången Carola är i mitt hem. Från och med nu och fram till efter nyår någon gång är det förbjudet med indiepop i min lägenhet. Det kommer bli kämpigt för mig att få igenom på nästa förfest. Men vissa saker är värda att kämpa för.

När kommer snön? LÄNGTAR!

Nu ska jag ta en julcigg under köksfläkten.

Julecravings

Idag var jag och handlade på Citygross. Älskar Citygross. Gick raka vägen in på julavdelningen. Har ju liksom inte firat jul på två år och nu är jag helt uppfylld av längtan. Detta är vad jag kände för att köpa:

Glitter.
Juleljus.
Jullöpare.
Adventskalendrar.
Spray som man sprayar på fönstret så det ser ut som iskristaller.
Spray som man sprayar på fönstret så det ser ut som snö.
Änglaspel.
Julstjärnor.
Porslinstomtar.

Jag la ner saker i korgen och plockade upp dem igen. La ner, plockade upp. Det är inte sunt att handla krimskrams när man är pank.

Jag kände även för att köpa en ljusslinga och tomtebloss. Och det gjorde jag också. Man måste faktiskt få unna sig här i livet.

53 dagar kvar.

Måste pynta, skicka julkort, slakta en gris, koka skinka, stöpa ljus, slå in paket, hugga en gran, lägga lutfisken i lut, julestäda, baka lussekatter, baka pepparkakor, bygga ett pepparkakshus, stoppa korv, rulla köttbullar, skriva julklappsrim... Mycket att stå i dessa dagar.

Filmen om Facebook

Jag och Martina var på bio igår och såg The Social Network. Jag är en värdelös filmrecensent och kan i stort sett bara konstatera om jag tycker filmen var bra eller dålig. Men mitt amatörmässiga utlåtande om The Social Network är: Så. Jävla. Bra.

Känner mig fortfarande helt upprymd.

Ett stycke väldigt modern historia.

I helgen och så vidare

Jättebra kommer den här helgen att bli.

Snart jag jag göra mig i ordning och dra ner på stan. Först ska jag gå in på Subway och beställa en macka av Hanna. Ska vara jätteirriterande och ställa frågor om alla ingredienser. Vart är tomaten odlad? Innehåller brödet några E-ämnen? Rödlök, nej mer rödlök, nej inte SÅ mycket rödlök. Får man provsmaka alla dressingar innan man väljer? Jag vill ha en blandning mellan den, den och den dressingen. Och så vidare. Sen ska jag gå till Systemet och köpa vin. FÖR IKVÄLL ÄR DET FEST. Martina kommer och vi ska käka middag och sen kommer Hanna, Lise och Joakim och eventuellt Roxanna. Sen ba dricka och babbla och gå ut (DeLuxe) och spana och hänga och dansa och ha kul.

I morgon ska jag och Martina typ kanske hänga i stan och på kvällen vet jag inte. Det bestämmer Martina. Det är ju hon som är gäst. På söndag ska jag jobba och på måndag åker jag till Malmö och hänger lite hos Aggie i några dagar.

Idag borde jag verkligen ringa mamma. Hon ringde häromdagen och jag kände mig sur redan innan jag lyfte luren. Det blev inget bra samtal. Därför ska jag ringa och vara supergullig idag. Stackars mammor. De får helt omotiverat ta all skit och sen ba ringer de igen några dagar senare och låtsas som ingenting. Fast vad man förtjänar är ett halvårs tjurande.

Blä, barn!

Igår åkte jag hiss med en mamma som bar på en liten unge, något år gammal. Det är en väldigt liten och trång hiss här i huset och den där lilla ettåringen hamnade rätt nära mitt nylle. Han hade stora runda bruna ögon med långa svarta ögonfransar och så log lite när han tittade på mig. Jag log tillbaka. "Vad söt han är" sa jag till mamman. "Ja, det är han" sa hon. Sen la hon till "men han är sjuk just nu. Febrig och snorig och hostig". Ett skrik fastnade i halsen på mig och jag backade ett steg så att ryggen trycktes upp mot hissväggen. Plötsligt förvandlades ungens förut så fina ögon till mörka hotande och stirrande hål. Och det där leendet, det var inte länge gulligt, det var ett hånleende. Det var som att åka hiss med djävulens avkomma. Jag andades inte igen förren jag var inne i min lägenhet och hade låst dörren.

Om jag känner efter tillräckligt noga kan jag ana en antydan till ont i halsen. Det är så det börjar, sen ligger man där. Snoriga ungar borde inte få vistas utomhus.

Populärkulturella frågor:

Varför har det inte kommit något nytt avsnitt av Gossip Girl den här veckan?
Varför har det inte kommit något nytt avsnitt av Glee den här veckan?

(Vad håller de på med over there?)

Varför har inte Håkans senaste kommit till Spotify än?

Tips?

Jag har ett visst antal bloggar på bokmärken. Jag letar ständigt fler men det är få som fångar mitt intresse. Så plötsligt hittar jag en ny men då ryker en annan för att den blivit totalt ointressant. Igår plockade jag dit Tommie X (adress funkar för tillfället inte och kan därför inte länka) och idag rök Katrin Zytomierska. Jag är bara såååå trött på att läsa typ "Haha era tjockisar därute som är lata och ba ger upp er bantning när jag är så jävla bäst att jag jobbar järnet tills allt är borta". Det är inte provokationen som får mig att tröttna, det var väl den som fick mig att läsa från första början, det är tjatet och upprepningarna. VI VET ATT DU ÄR BRA PÅ ATT BANTA. Något nytt som hänt senaste tiden?

Funderar på att lägga till Frans, samtidigt som jag vet att Linda Skugge snart ryker. Det är inte provokationen där heller. Det är tjatet. "Era lata och arbetslösa/sjukskrivna idioter där ute, kolla på mig hur bäst jag är". Hallå vi har fattat att ditt självförtroende stigit dig åt huvudet och att du inte känner någon som helst sympati för dem som inte är lika perfekta. Alternativt publicerar hon en suddig bild på dagens lunch/dagens frisyr/dagens utflykt med texten "dagens lunch"/"dagens frisyr"/"dagens utflykt" under. Jaha kul intressant verkligen.

Annars läser jag för tillfället (förutom Tommie X då, behöver ju inte bli tjatig/are jag med) följande bloggar:

Fobollsfrun
Popmorsa
Ebba von Sydow
Hanna
Spiderchick
Calle Schulman
Bloggkommentatorerna

Vill läsa FLER! Dock inga modebloggar. Somnar direkt. Och inga fjortisprovokationsbloggar ala Kissie, Dessie mfl. Tråk, tråk tråk och noll inspiration, läsupplevelse, humor eller annat som fångar intresset.

JAG ÄR FRI

Nu har jag kollat på alla avsnitt av How I Met Your Mother som finns tillgängliga. 119 stycken. Herregud, det är en hel arbetsvecka. Men nu kanske jag kan ägna mig åt andra saker istället. Som att...

kolla på Gossip Girl och Glee?

Hallå. Ny favvoblogg. Tommie X. Har läst lite sporadiskt förr men inte fattat själva storheten (lite som med How I Met Your Mother). Men alltså, ÄLSKA!

Jag blir så avis när jag läser den bloggen. Den där Tommie X lever det liv jag inte ens kan drömma om att få leva. Vadå bara glida runt i blå läppar och silvriga platådojjor med ett ständigt glas rött i näven.

Nej men här sitter jag på bibblan. I Växjö. Still arbetslös. Dock: still cool.

Kryptiskt meddelande

Förra veckan fick jag brev från Växjö-hem om att de skulle in i lägenheterna och kolla...nåt. Typ ventiler eller element eller vad det nu var. De skulle i alla fall starta idag. Och jag hatar sånt här. Då måste man ju vara påklädd redan klockan 07 på morgonen. Ifall det plötsligt stövlar in en främling liksom. Men just idag var det ju ingen fara eftersom jag ändå skulle upp tidigt och ha mitt fantastiska jobbcoach-möte. När jag kom hem hoppades jag att det skulle ligga en lapp nånstans där det stod "Hej det är jag som är Roger (eller annat valfritt vaktmästarnamn) och jag har idag kollat elementen eller om det var ventilerna i din lägenhet". MEN ingen lapp. Så hur skulle jag då veta om de hunnit min lägenhet idag eller inte? Hur skulle jag veta om jag måste vara påklädd svintidigt i morgon också?

DÅ gick jag in på toan och hittade ett slags bevis. Eller meddelande kan man kalla det. TOARINGEN VAR UPPFÄLLD! Herregud. Här lever man i lugn och ro och behöver aldrig någonsin tänka på att peta på toaringen med fingrarna eftersom det inte finns några karlar här (jag har pli på eventuella manliga gäster). Så går en vaktmästare in och kissar på min toa! UTAN ATT FÄLLA NER RINGEN. Tack så jävla mycket Växjö-hem.

Min coach!

Idag har jag träffat en jobbcoach. Vilken grej alltså. En snubbe som får betalt för att skaffa mig ett jobb. Det var en typisk ekonombackslickbratförsäljar-typ och han sa att "det är lika viktigt för mig som för dig att du får ett jobb" (alltså han får bara betalt om/när jag så att säga fått in foten på arbetsmarknaden) och vi vet ju alla att ekonombackslickbratförsäljar-typen alltid får sin vilja igenom. Egen konsultfirma och allt hade han. Säkert kommer han ha en mille på kontot innan han är 30. Säkert var han mer framgångsrik än mig vid 19 års ålder än jag är nu, vid 25. Inte så svårt att slå i och för sig.

I alla fall.

Vi gjorde saker som: skriva ner alla mina bra egenskaper på ett papper. "Vart ska jag börja? Och hur ska jag kunna sluta?" frågade jag. Inte. Sen sa han att jag kan ringa honom NÄR SOM HELST som jag undrar något om jobb eller kanske ska på en intervju och behöver bli peppad.

Jag ser framför mig att jag dagen innan en anställningsintervju står inne på H&M och lider helvetets alla kval. Men så plötsligt kommer jag på: jag kan ju alltid ringa min coach. Och jag ba "Hej du, det är jag. Liiiite panik här kan man säga. Ska jag välja en kavaj med eller utan axelvaddar inför intervjun i morgon?".

Mot slutet av mötet hände det magiska. Det som fått mig att gå runt och vara odrägligt självsäker hela den här dagen: Jag gnällde lite om att det är ingen mening att sitta här och prata om intervju EFTERSOM JAG FAN ALDRIG BLIR KALLAD PÅ INTERVJU ÄNDÅ. Så gav jag honom Det Personliga Brevet (man skulle ta med CV och brev) som jag formulerade på bibblan härom dagen för att han skulle kunna granska det och tala om vad felet är. Han läste och då *KABOOM* sa han det: "detta är verkligen jättebra. Jättebra. Verkligen. För mig är det en gåta att du inte blir kallad på intervju". HA! Sen kollade han på CV:t och han gillade det också. YES!

Men så återstår frågan: Varför blir jag aldrig kallad på intervju? VA VA VA???

Ps: Kan man få en kärleks-coach tilldelad sig också? Vilken myndighet går man till om man vill ha en sån?

Ps2: Förlåt för överanvändandet av kolon i den här texten.

Någon?

Sugen på att köpa båt?

Story of my life

Det var en varm sommardag (kan också ha varit kall och regnig) år typ 2000 och jag var typ 15 år gammal. Jag var på semester med Jennies familj och med Mats familj på Tjörn (kan också ha varit Orust). I alla fall. Vi bodde i en stuga och ägnade dagarna åt att bada och fånga krabbor. Eller alla andra badade. Jag är livrädd för sånt som finns i vattnet på västkusten. Herregud. Det kryllar av brännmaneter och vanliga maneter och krabbor och sjöstjärnor och räkor och allt annat som jag fruktar. En dag skulle jag och Agnes, som då var typ 10, gå ner till stranden och, jag vet inte, glo efter djur kanske? Agnes skulle säkert bada. Jag skulle möjligen doppa tårna. Vi bestämde oss för att gena över en kohage. Det var något av det dummaste jag någonsin gjort. Det var väldigt lerigt där i hagen och vi blev tvungna att hoppa över ett elstängsel. Jag fastnade i leran med en foten på ena sidan staketet och den andra på andra sidan staketet. Man kan säga att mina innanlår blev avrättade genom elektrifiering. Iförd endast bikini stod jag där på leråkern och vrålade. Detta drog till sig bondens uppmärksamhet. Bonden som ägde staketet, hagen och korna alltså. Han kom ut och stängde av elen så att jag kunde komma loss därifrån. God bless bonden. Leriga gick vi tillbaka till stugan för att duscha av oss. Duschen fanns i stugans källare och det var där det magiska inträffade.

Jag övade mig i vanlig ordning på att låtsas-rapa. Det vill säga medvetet dra in luft och sedan rapa ut den igen. Men det gick inte. Som vanligt. Jag var säker på att jag var oförmögen till att utveckla denna talang. Medan jag stod i duschen och Agnes väntade utanför svor jag långa ramsor över mitt rap-handikapp. DÅ sa Agnes de magiska orden: "man liksom stänger igen halsen samtidigt som man tvingar luft att pressas ner i strupen. Sen bara trycker man upp luften igen och då uppstår ett rap". Jag gjorde ett par försök och äntligen, DET LYCKADES! Efter alla dessa år! Så fort jag bara fått kläm på detta lilla knep kunde jag direkt öva upp tekniken och det dröjde inte länge innan jag kunde rapa hela alfabetet. Det var en milstolpe i mitt liv.

Idag nådde jag en ny milstolpe. I morse vaknade jag upp sjukt bakis efter först en förfest som jag hamnade på genom Roxanna och sedan en blöt kväll/natt på De Luxe. Innan jag ens slagit upp ögonen bestämde jag mig för att inte gå utanför dörren på hela dagen. Jag har bunkrat upp med saker för att klara en hel lördag inomhus. Jag har därför inte ens klätt på mig utan haft pojamas hela dagen. Jag har halvlegat i sängen och kollat på inte mindre än 20 avsnitt av How I Met Your Mother. Jag har enbart pausat i detta tittande för att hämta saker att äta. Det började med två mikrade mackor till frukost. När frukost gick över i lunch hämtade jag en gammal godispåse. Sen var det middag och då svängde jag ihop lite kyckling och grillade grönsaker. ALLT har intagits i sängen Vid 21-tiden kom jag på att jag ju har en flaska rödvin ståendes. Varför inte ta ett glas? tänkte jag. Sagt och gjort. Ett glas rött slank lätt ner under loppet av ytterligare ett avsnitt HIMYM. Då kickade röksuget in och nu närmar vi oss den där fantastiska milstolpen. Jag har lovat mig själv att aldrig mer röka i sängen (ja, det har hänt, men aldrig igen. Har aldrig känt mig så sunkig i hela mitt liv). Det var dock alldeles för kallt att röka vid den franska så jag satte på köksfläkten och rökte under den istället. Jag blev genast irriterad över det faktum att jag i tio år försökt göra rökringar utan att lyckas. Jag gjorde ett tusende försök och då... JAG LYCKADES! Jag kom på knepet! Man ska inte med minsta lilla puff blåsa ut röken. Man ska forma munnen till ett O och sedan mota ut röken med läpparna. Så. En vacker ring gled långsamt upp mot fläkten och jag kände att detta är bästa dagen i mitt liv sen den där sommaren på Tjörn (eller om det var Orust).

Mitt hår (aka mitt bästa samtalsämne)

Nu har den perioden börjat då man slipper fixa håret när man ska gå ut. Med den förutsättningen att man inte ska gå in någonstans och blir tvungen att ta av sig ytterkläderna. Vi talar möss-säsong.

Så idag när jag vaknade så här...:


...behövde jag inte börja planera för "hur fan ska jag lösa detta?" För två sekunder senare såg jag ut så här:


Dock löser ju inte det problemet med att jag är osminkad och fortfarande har pojamas på mig trots att klockan är 11:31.

Igår hade jag jordens mest seriösa frisyr bara för att jag skulle ha The Right Feeling när jag skrev en extremt seriös jobbansökan. Så här ser jag ut när jag är seriös:


Man ser ju hur klart och tydligt som helst att jag skulle passa in perfekt på ett kontor. ELLER HUR?

Tv-serie jag gillar

Under loppet av fyra dagar har jag kollat på 42 avsnitt av How I Met Your Mother. Jag är en sjuk person med alldeles för mycket fritid.

Laddar ner tredje säsongen i detta nu. Kan knappt vänta. Sjukt kul serie by the way. Skrattar i min ensamhet och det gör man inte så ofta. Man kanske fnissar till i sin ensamhet, men knappast skrattar.

Och ni vet Lily och Marshal i serien? Om jag någonsin stadgar mig vill jag ha exakt ett sådant förhållande som de har. Det är i mina ögon det perfekta förhållandet.

Oj. Där har vi det svart på vitt: varför jag är kronisk singel. DÄRFÖR ATT DET PERFEKTA FÖRHÅLLANDET FINNS BARA I TV-SERIER OCH INTE I VERKLIGHETEN. Lika bra att fortsätta va singel herregud.

Nu ska jag ut och gå med Roxanna. Vi gillar att prata om exakt samma saker. Killar, bantning, tv-serier och killar. Därför kan vi promenera ihop timme ut och timme in och bara prata om de här sakerna. Kan nämnas att hon också är singel. Vad prata man om när man inte är singel? Panellängder och förvaringsmöjligheter och bullbak eller vadå?

Kära Gud

Sitter på bibblan och skriver på ett revolutionerande personligt brev. Eller, ambitionen var i alla fall det. Och med revolutionerande menar jag revolutionerande bra. Det är ett jobb jag VERKLIGEN vill ha. Alltså VERKLIGEN. Det är inom mitt utbildningsområde och det är i Malmö och jag skulle bli en lycklig och hel människa om jag fick det jobbet. Gode Gud som bor i himmelen eller om du finns överallt eller bara i skogen eller kanske på en solig strand vid Medelhavet, gör så att jag får det här jobbet. Då ska jag aldrig mer i hela mitt liv gnälla över småsaker. Som till exempel "jag har ingenting att ha påååå mig" eller "åhhh vad mitt hår är trist och platt" och så vidare. Inte ens över skoskav, huvudvärk, en tråkig söndag, snöblask eller människor som går låååångsamt i bredd på trottoaren ska jag gnälla.

Oj. Där förlorade jag mig lite.

Sitter alltså på bibblan och skriver. När jag behöver pausa laddar jag över bilder i datorn, läser bloggar och lyssnar på musik.

Och så har jag skapat ett gmail-konto. Känner att det är mer seriöst med gmail än hotmail vid jobbsökande. Har förhoppningar om att detta gmail ska hjälpa mig få det här jobbet. "En verkligt seriös person" ska de tänka, de som anställer.

Förresten har jag bestämt mig för att köpa en Volumaster från Björn Axén. Har hela 600 kr i presentkort i en affär där man kan köpa olika maskiner till håret. Vore inte en Volumaster svaret på alla livets svåra frågor? "Revolutionerande produkt som lyfter håret från hårroten och skapar fantastisk volym". Mmm... Volumaster. En kombination av orden Volume och Master. Perfekt.

För bra för att vara sant

Detta blåmärke är ett av de bästa jag någonsin haft. Jag kan därför inte bara låta det blekna bort till ingenting utan att dokumentera det.

Resultatet av ett misslyckat försök till blodprov.

3 + 1

Idag var jag och lämnade blodprover på vårdcentralen. Och jag var väldigt lugn och sansad för en gångs skull. Bad att få ligga ner och kände att det här går ju jättebra. Sen stack sköterskan tre gånger utan resultat. Då började jag darra och kände mig svimfärdig och jävligt illa till mods. Så hon fick hämta hon en kollega som hade som en gloria över huvudet och om man kisade lite såg man att hon hade vingar på ryggen. Hon stack en lyckad gång utan att det ens kändes ett enda dugg. Fem rör tog de och nu ser jag ut som en gammal heroinist.

Är jag väldigt spänd på resultatet. Hittar de inget som är fel vet jag inte vad jag gör.

Äh, nu är de på G.

Måste gå.

Puss hej.

Vad fan händer?

Nu sitter jag här och är lite full och funderar på om jag blivit bortglömd. Vart är folk? Eller snarare, vart är Hanna och hennes kille? Inte för att de inte är folk, men när jag skriver folk så låter det ju som att jag sitter här och väntar på en massa folk. Det gör jag inte.

Hanna och Joakim skulle på kalas och sen skulle vi förfesta och sen skulle vi ut. De har fortfarande inte hört av sig och klockan är exakt 21:20. HALLÅ! Hur länge varar ett kalas? Hur långt är ett snöre? Kommer ihåg när man var liten och ba "näääär är vi framme???" och så fick man svaret "strax". Jaha, hur länge är en strax då? Va?

Tänk om det blir så att jag drack en vinare och sen ba "nej det blir inget. Det blev så sent och det är ju en dag i morgon också. Det är dags att tänka på refrängen". Så gör man inte mot en vän som är singel!!

Igår hände något fantastiskt. Som inte hänt på säkert ett år.

Jag var i affären och skulle bland annat köpa ett paket cigg. Precis innan jag drog visa-kortet, håll i er nu, frågade hon i kassan: "får jag se ditt leg?".

"Jahahaadå" svarade jag och hivade glatt upp legget ur plånkan. Hon måste alltså ha tänkt att möjlighet finns att jag skulle kunna vara 17 år gammal. Hurra hurra! Jag ser alltså ut att kunna vara åtta år yngre än jag egentligen är. Det är något jag kommer ha nytta av för resten av livet.

Och en dag på jobbet var det en kollega som sa "jag fattar inte att du är 25, då ser mycket yngre ut".

"Guuuuud ja veeeet" sa jag då och var glad resten av den veckan.

Innan Klubbland

Det är inte enbart tragiskt att förfesta med sig själv. Det finns positiva grejer också. Som att man får vara sin egen DJ. Ikväll blir det Håkan och bara Håkan.

Frasse

Idag fick jag telefonsamtal från Rasmus. Det lät ungefär såhär:

Rasmus: Hej.
Jag: Heeeej lille vän. Är det Rasmus som ringer?
Rasmus: Ja.
Jag: Vad gör du för något?
Rasmus: Åker bilen.
Jag: Och så bestämde du att du skulle ringa världens bästa moster?
Rasmus: Ja mhm.
Jag: Har ni varit i Malmö och handlat?
Rasmus: Ja.
Jag: Köpte ni nåt lördagsgodis?
Rasmus: Nej.
Jag: Du vet väl att det är lördag och att det är din mänskliga rättighet att få godis idag?
Rasmus: Mhm.
Jag: Säg det till mamma.
Rasmus: Ja.

Klick.

Det visade sig att han bara fått låna mobilen att leka med och så hade han råkat ringa till mig. Men guuuuu va gulli han e. Han ploppade just ut och nu kan man typ ha konversation i telefon med han.

En ledig dag

Efter en massa hårt (men roligt) slit på jobbet med en värkande kropp (har av okänd anledning ont precis överallt) är jag äntligen ledig för en dag. Och den ledigheten ska jag spendera på följande vis:

I vägrätt läge i sängen under täcket ätandes ostbågar gloendes på tv och möjligen ett par avsnitt av True Blood på datorn.

Sen vid kanske femtiden, då ska jag vaxa ögonbrynen, duscha, raka benen, måla naglarna, smörja in hela kroppen i kokos- och vaniljdoft, klämma in mig i ett par control-strumpbyxor, föna håret, fixa frisyr (har inte bestämd mig för om det ska vara lockigt, risigt, uppsatt, nedsläppt), ta på mig en sjukt kort klänning, sminka mig med eyeliner och rött läppstift, öppna en flarra vin och bli lite full.

Sen vet jag inte riktigt. Om det kommer nån hit eller om jag ska någonstans på förfest. Men sen ska jag i alla fall ut.

Objektifierar

Kollar på Idol (så klart). Nu har jag delat upp deltagarna i bra och dåliga. Eller kanske snarare delat upp dem i de som jag gillar och de som jag ogillar.


Här är de jag gillar:

Alice. Cool röst.
Linnéa. Gillar henne så länge hon inte pratar, då irriterar jag mig på henne. Känns som att hon tänker "åh vad gullig och busig jag är när jag beter mig så här härligt och superspontant". Men hon är ju sjukt cool annars.
Olle. Så snygg och så bra.
Minnah. Söt med sin skelögdhet och sneda tänder och härlig att lyssna på.
Daniel. Vilken kille! Om det inte hade varit för att jag är rädd att framställa mig själv som en snusktant skulle jag vilja skriva att han är urhet, trots sina blott 20 år. Låt säga att jag gick på gymnasiet nu och han gick på samma skola, herregud vad kär jag hade varit i honom då.
Andreas. Jag kan erkänna att jag avskydde honom i början. Han både ser ut och beter sig som en tvättäkta muffare. Men han har ändå något som gör att jag vill ha honom kvar.
Sassa. Så himla grym och cool och snygg!


Här är de jag inte gillar:

Elin. Jag vet inte varför, men jag irriterar mig på henne. Trots att hon egentligen har allt. Tror att det kan vara något med de långa svängiga armarna.
Geir. Hallå! Gammal!
Jay. Om man ska va med på tv kan man väl i alla fall tvätta håret eller?
Linda. Hon tror att hon är cool men är i själva verket är hon töntig. Försöker göra sig till med "tuffa " miner och har sig.

Ful

Blev just fotad av en tidning. PINIGT! Men eftersom att jag alltid blir urful på bild (möjligen även i verkligheten, men jag väljer att tro att jag enbart är fotoful) misstänker jag att fotografen i fråga väljer bort de där jag syns. Vilket skulle vara skönt, men samtidigt som en bitch slap rakt i fejjan.

OCH ALLTSÅ fotografen var så fruktansvärt urhet att jag blev helt röd och darrig. Som man lätt blir av snygga killar (och tjejer).

Miljöaktivisternas största fiende

När jag kom hem från jobbet igår plockade jag fram käk från frysen, tinade upp det och kokade lite potäter till. Sen kollade jag ett avsnitt av Gossip Girl (hurra, nya avsnitt!) och så begav jag mig ut för att möte en kollega och gå en promenad. Två och en halv timme senare kom jag hem igen och kollade ytterligare ett avsnitt GG, tog en dusch och läste ett tjugotal sidor i bok. Sen gick jag och la mig. I morse vaknade jag strax innan åtta, gjorde mig i ordning och gick ut i köket för att blanda ihop en kopp snabbkaffe. DÅ upptäckte jag att jag glömt stänga av plattan på spisen, när jag kokade potatis kvällen innan. Vilken osis. Det där händer mig ideligen. Jag är värdelös på att komma ihåg att stänga av spisen.

Alla dessa idioter

Det är nästan alltid irriterande när man får negativa svar på jobbansökningar man skickat. Jag skriver nästan därför att det finns tillfällen då man istället känner för att hånskratta. Det är när svaret är felstavat eller felskrivet. Då känner jag ba "nej, ni är inte värd mig era dumma idioter". Denna vecka har jag skördat följande dumhuvvesvar:

Från Karlshamns kommun: I ämnesraden "Ang. jobb ansökan". VEM I HELA JÄVLA HELVETE fattar inte att särskrivning är förbjudet? Va? DET HETER JOBBANSÖKAN.

Och så detta som helt klart är ännu värre, från Försäkringskassan: "Vi tackar för visat intresse. Vi måste tyvärr meddela att anställningen du har sökt har tillsatts med annan sökande. Alla lediga anställningar inom Försäkringskassan hittar du på vår hemsida". ANSTÄLLNING? DET HETER TJÄNST. LEDIGA TJÄNSTER. Haha. "Alla lediga anställningar". Haha. Försäkringskassan. Vem vill jobba där anyway?

Kan inte släppa det här med att sverigedemokraterna hade folkdräkt i kyrkan igår. Tänk på det alla rasister där ute som röstade på SD. De vill inte bara stänga gränserna kring Sverige, det handlar inte enbart om att de tycker att vissa är mer värda än andra.

De vill även:

(Som sagt) att vi ska gå omkring med knätofsar hela tiden. Att vi bara ska lyssna på svensk musik, alltså traditionell svensk musik. Vad är det? Dansband? De vill förbjuda pop och rock och hiphop (framför allt hiphop). Och så ska vi bara äta svensk mat. Typ brunsås och potäter VARJE DAG!

Vad är det för liv? Va va va? SD symboliserar för fan allt som är tråkigt.

Fan vilka jävla jubelidioterrasistsvinbakåtsträvarhelveten.

Knätofsar

Läser det här inlägget av Fotbollsfrun och fnissar högt här på jobbet. Kan inte sluta fnissa.

Boss

Jobbar extra ett par veckor på min gamla praktikplats. Just i detta nu är min chef iväg på ärenden och då är det JAG som är (självutnämd) chef. Jag bossar runt och pekar med hela handen och ger instruktioner och säger saker som "sätt igång och jobba nu!". Själv sitter jag här och bloggar. Jag är den perfekta chefen.

Egentligen bloggar jag inte på arbetstid. Jag har lunchrast. Men det hade varit rätt soft att vara en sån chef som ba "gör det och gör det" och så slösurfar man själv under tiden.

En dag älskling, en dag!

En bild

Hittade en bild från i fredes på Växjöpuls. Vi ser ju ut att ha det riktigt kul. Hanna, Kari, jag och så en suspekt karl.

Förlåt, förlåt, förlåt

Nu har det gått så länge sen jag skrev senast att jag inte ens tänker göra ett försök att gå igenom vad som hänt sen sist. Det var kanske det katastrofala valresultatet som tog luften ur mig. Eller nåt. Idag har jag varit på Leos Lekland med Linda och barnen. Just nu lagar jag söndagsstek. Under tiden tycker jag att ni ska kolla in nedanstående filmklipp från Australias Next Top Model, finalavsnittet. Plågsamt är bara förnamnet. Haha. Sadisten inom mig hånskrattar rått.

Läste just den här helt otroligt hjärtskärande texten och tänker det att om alla i Sverige hade läst den hade de rödgröna enkelt vunnit valet (vilken fantastisk tro jag har på Svenska folket). Jag tror och hoppas att den texten kommer spridas fort fort fort och att folk orkar och tar sig tid att läsa den. Det har blivit så himla poppis att säga saker som att "arbetslösa är lata" och "de som är sjuka borde skärpa till sig". Jag fattar inte hur man kan vilja stampa på de som har det sämre än en själv. Varför tänker man inte att det är synd om den som är sjuk istället för att misstro den personen och vilja den illa?

Tre dagar till valet. RÖSTA ÅT VÄNSTER PÅ SÖNDAG ELLER DÖ!

Ikväll när jag kom hem från jobbet kändes allt först ganska bra. Åtta timmars hårt arbete med OB och allt. Men så plötsligt kom jag på en grej som fick mig att bryta ihop helt fullständigt och hamna i en degig hög på golvet:

JAG MISSADE DAGENS AVSNITT AV IDOL!

ONT

Jag har så himla ont i ryggen. Kan inte vända mig när jag ligger i sängen och går runt helt rakt när jag går runt (varför går man runt?). Jämrar mig som en gammal tant. Det sitter på vänstra sidan i mitten av ryggen. Jag tror inte att det är njurarna men exakt vad det är, det vet jag inte.

Den stora likgiltigheten

Sen min senaste omgång av sjukan har jag helt tappat sugen för följande: alkohol, cigaretter, kaffe, te, choklad, hångel, romantik och intimt umgänge. Som en sann kristen lever jag nu ungefär. Det är möjligen inte okristligt med kaffe och te, men resten är ju totalt emot. Supa, röka, frossa och ligga runt. Det är väl Gud som står bakom allt elände trots allt. Han har tagit alla känslor och begär ifrån mig och nu sitter jag här likgiltig inför livet. Känner ingen längtan, ingen glädje, ingen sorg. Känner inte ens rädsla inför att bli stucken i inälvorna med nål.

Det enda som existerar är möjligen sug efter vattenmelon, nektarin och kiwi.

Och så är jag helt och fullt besluten att gå och rösta (åt vänster) på söndag.

Bygger världen

Det är konstigt hur den här världen bygger på principen "den enes olycka leder till den andres välgång". Någon är sjuk på mitt jobb och då får jag jobba åtta timmar om dagen resten av den här veckan. Jippi jippi, någon är sjuk! Mycket osympatiskt tänkande.

Löst prat 2.0

Idag ringde Aggie och ba "du jag har ju en tvåa i Malmö nu, kan inte du likagärna bo hos mig och va arbetslös som att bo i Växjö och va arbetslös?". Jag vill skrika JAAAA och hyra ett släp och muta någon att köra detta släp ner till Malmö och flytta in illa jävla kvickt. Men så tar liksom verkligheten över och säger till mig att 1) Din hälsa måste bli färdiggenomsökt innan du åker någonstans för om du byter läkare nu, då tar det ytterligare flera månader innan du blir trodd igen och då kanske du hinner dö. Det kan i bästa fall leda till en Lex Maria-anmälning men det konstanta tillstånd som är just döden förändras knappast av det. 2) Om du flyttar nu, då mister du ju det lilla extraknäck du har och kommer förmodligen att svälta ihjäl.

Å en helt annan sida mår jag inte så himla bra just nu. Är inne i en mycket mycket mycket dålig och mörk period av livet och jag tror att det till största del är Växjös fel. Typiskt 80-talisttänk. Skyll på alla andra och slipp ta eget ansvar. Vill-jobba-med-typ-media-generationen i ett nötskal.

SÅ.

Idag har jag suttit hela dagen på bibblan och formulerat ett personligt brev som INGEN (förmodligen alla) kan tack nej till.

Fråga: skulle det löna sig att skicka spontana jobbansökningar till företag/kommuner etc eller skulle det enbart leda till roande kafferastlektyr för de redan lyckliga anställda? Typ "lyssna på det här. HAHA. (tugg på wienerbröd) någon som tror att hon ska få ett jobb (mer tugg på wienerbröd) bara hon skriver ett brev och ber om ett HAHA (tugg tugg) vi lever faktisk i en hopplös lågkonjunktur".

ELLER.

Skulle de tänka "hmm driftigt, hon kan börja med att koka kaffe och tömma papperskorgar".

JAG VILL FLYTTA FÖR FAN!

Löst prat

Såg en så himla sorglig film igår och nu kan jag inte skaka av mig den där sorgen. Remember Me med en het Robert Pattinson i huvudrollen (het även utan vampyrkostym med andra ord). Ja ja. Jag tycker den var ganska bra och inte seg som jag hört folk säga. Det är säkert bara karlar som tycker den är seg. Undermedvetet eller medvetet. Bara för att alla världens män hyser en kollektiv svartsjuka på Robert Pattinson eftersom alla världens kvinnor hyser en kollektiv bensvag kärlek till samme Pattinson.


Nu ska jag vaxa ögonbrynen och sen ska jag uträtta lite ärenden. Eller ska jag möjligen vaxa ögonbrynen efter ärendena? Man ser ut som om man gått in i en dörr/blivit misshandlat efter en sådan vaxning. Inte attraktivt. Att se misshandlad ut har inte samma effekt som till exempel underviktig kokainberoende vacker men trasig, rik och blasé modell i artonårsåldern på väg upp i karriären. Som kanske vissa skulle tro.

Duscha borde jag dock göra innan ärenden. Inget är så icke respektingivande som smutsigt hår. Tänk förortsmorsa som röker under köksfläkten. Vem vill anställa Tabita? Inte för att jag ska gå ut och söka anställning just idag, men man vet aldrig när tillfälle uppstår och då står man väl där i inte bara smutsigt hår utan även med oturen att ha en kaffefläck på ena bröstet och två av misstag uppknäppta knapper mitt på blusen. Pinsamt och förnedrande är bara förnamnet.

Toppendag. Verkligen. NOT.

Jobbade till 13 med en sprängande huvudvärk. Gick hem och kräktes. Tog en ipren och la mig i sängen och hoppades att det skulle gå över. Somnade och vaknade två timmar senare med samma jävla huvudvärk. Tvingade i mig en kopp kaffe eftersom att jag har starka misstankar om att huvudvärken hänger samman med att jag inte varit kaffesugen sen sjukan. Koffeinfritt leverne brukar leda till värk i huvud.

Nu sitter jag här i min säng med skräp-tv på i bakgrunden. Som vanligt med andra ord. Har jag nämnt att jag hatar mitt liv eller? Jag brukade vara ute och umgås och festa och fika och shoppa och dra runt och flirta och ragga och dansa och hänga i barer och hitta på roliga saker och typ leva. Och nu gör jag ingenting. Jag bara sitter och glor. Jobbar någon gång. Söker jobb emellanåt. Och ränner till vårdcentralen för att få någon slags diagnos på mystisk sjukdom. Jag umgås inte med någon och de jag trodde var mina vänner är inte det och de jag alltid har ställt upp för gör inte det samma för mig när jag verkligen skulle behöva det. Jag är besviken på alla och vill inte ha med någon att göra längre. Utom min familj.

Nu har jag pratat med fyra olika läkare och denna senaste som jag var hos idag ringde en njurspecialist på lasarettet och denna specialist tyckte att jag skulle få en tid till att göra en njurbiopsi. Vet ni hur det går till? Jo, man trycker in en halvmeter lång och ca 2 cm tjock nål rakt in i ryggen och sen drar man loss ett stort stycke av ena njuren. Det är sant, det har jag läst på google. Det är så farligt att hela kroppen kan rasa samman så man dör, men det skiter de i. Det är också sant, även det stod på google.

Nu satte grannen nedanför just på jättehög musik. Det betyder att han ska ligga. Och jag vet att jag kommer få höra hela härligheten. Från förspel till orgasm.

Tänk inte på barnen för fan

Kollade ju så klart på Kungarna av Tylösand igår. Det var verkligen vidrigt. Mycket spya, knulla, bajs, supa och slicka gamlingar i fejjan. Självklart kommer jag kolla nästa gång också. Och självklart fattar jag att folk blir förbannade och äcklade av detta program. MEN ett argument går jag fan inte på: "Tänk på barnen buhu vad är det för budskap vi sänder ut buhu buhu". Sen NÄR får man inte visa tv som är för vuxna? I så fall tycker jag att de kan ta bort alla deckarserier. MAN FÅR INTE MÖRDA. SLUTA VISA MORDEN I MIDSUMMER VAD GER DET FÖR BUDSKAP TILL BARNEN? VA VA VA??? Och sjukhusserier med allt blod och herregud Gränsbevakarna och Cops. Man får faktisk inte smuggla knark över gränser eller köra rattfull. Bort med alla dokumentärer med obehagligt innehåll och Nyheterna och Hells Kitchen (de svär rätt mycket där) och oj, nu sa de just ordet kön på Kulturnyheterna OCH visade en tavla med en kuk på...

Alltså man kan ju klaga på kvaliten på tv-programmen men inte komma och säga att man ska anpassa efter barnen så fort det är något på tv med kass kvalite. Inte om det sänds på tider då barn ska sova i alla fall. ELLER SKA VI ALLIHOP KOLLA PÅ BOLIBOMPA KANSKE?

Nej fy fan. Man tänker på barnen när man sätter sändningstider. Kungarna av Tylösand sänds mellan 22 och 23. Om vuxna ska få titta ifred på TV så är det väl då?

Det enda positiva med att vara sjuk just nu är att tv-tablån är så jävla upphottad. I söndes var det premiär av Filip och Fredriks nya Lite sällskap, igår hade Idol 2010 premiär och det fortsätter självklart ikväll och på torsdag och på fredag. Ikväll är det även Biggest Looser, Skånefruar och Kungarna av Tylösand. Snart har den svenska versionen av Biggest Looser premiär och så är det såklart Svenska New York-fruar och Svenska Hollywood-fruar och Ensam mamma söker.

Gissa vem som är febrig, illamående och har ont i halsen och nacken och lederna? Jo, JAG. Jag som både ska jobba och ha möte på jävla arbetsfuckingförmedlingen i morgon.

Känner mig: 1)besviken på alla högre makter, 2) bölig, 3) så trött att jag knappt kan röra mig.

Mkt jobbig resa mellan Olofström och Växjö och då var inte ens tåget försenat i Älmhult.

Hunger

Igårkväll när mina kalorier var slut för dagen blev jag plötsligt skithungrig. Kollade på Kniven mot strupen och det var smärtsamt att kolla på maten då när de rensat ut det ruttna och tagit in "bra råvaror" och testlagade nya menyn. Jag tog en kopp te och en cigg och ett tuggummi och försökte döva hungern. Det gick så där. Så istället bestämde jag mig för att gå och lägga mig så att det skulle gå snabbare tills jag fick käka frukost. Och nu, när det är frukostläge är jag inte alls hungrig. Enbart kaffesugen. Är det inte typiskt?

Har däremot jävligt ont i ryggen. På ena sidan strax under skulderbladet. Misstänker att någon utför voodoo på mig. Vem nu det kan vara? Jag som är så underbar, fantastisk, snäll och snygg (om än lite fet) (det finns visserligen folk som hatar feta. Typ Katrin Zytomierzka och Linda Skugge. Fan, om det är någon av dem som utför voodoo skulle jag nästan känna mig lite hedrad. Men varför skulle de det på just mig? De vet ju inte vem jag är heller och så finns det så många som är feta. Och många som är FETARE).

Den här helgen blir en hård prövning för min bantning. Det är svårt att vara hemma hos mamma och hon ba "ska vi inte fika lite?" eller "så, nu har jag gjort en paj och ställt in i ugnen, den äter vi till efterrätt". Det fina med min bantning nu är ju att man faktiskt kan äta allt det där, bara man inte överstiger kalorierna.

Men ändå. Det kommer bli en prövning. Bantningen höll exempelvis inte alls för barnpassningen förra helgen. Så nu gör vi om och gör rätt. Får väl ta med min nya hushållsvåg kanske.

Ta fram papper och penna

Idag ska jag åka till Olofström. Jag är där oroväckande ofta.

Innan jag åker ska jag göra detta:

Klippa och fila naglar, ta bort gammalt nagellack och måla nytt. På både fingrar och tår. Detta är färgerna jag funderar på: rosa, annan nyans av rosa (åt laxhållet), ytterligare en nyans av rosa (mer metallic), svart, turkos, mörklila eller rött.

STÄDA och DISKA (fan, vilken tråkig never ending story. Det gör mig nere. Man kan aldrig göra klart. First thing när jag blir rik: skaffa städhjälp! ((fast inte för 100 spänn i timmen, jag ska betala en arbetslös yngling fett med pengar))).

Leta upp alla viktiga papper man kan behöva hos arbetsförmedlingen. Betyg, examensbevis, arbetsintyg, anställningsbevis och så vidare. Lägga i en fin hög och så.

Fika med två vänner på Askelyckan.

Äh, det var väl typ det. Ducka för intressepilen, annars kan den träffa er rakt i ögat.

Mest om hushållsvåg och strumpbyxor

Var hos läkaren idag och efteråt kände jag intensivt för att tröstshoppa.

Detta är vad jag köpte:

Ett par strumpbyxor som hette Control. Det är meningen att de ska hålla in fläsket. Hoppas de funkar.

Ett par strumpbyxor med låg midja. Det var förmodligen ett dåligt köp. Kan mycket väl bli så att magen väller åt alla håll.

En ny hushållsvåg. Den jag köpte härromdagen funkar verkligen jättedåligt. Det man väger måste väga minst ett kg om den ska ge utslag över huvud taget och då visar den ändå fel på en hel del gram. Idag köpte jag en digital. Gick till kundtjänst och frågade "funkar den här vågen eller?". Hon svarade att den kan visa fel på två gram. Jag kände att det kan jag leva med. Och så frågade jag "kan man väga skitlätta saker också eller?" "Ja" svarade hon och då slog jag till.

Någon som vill köpa min första våg? Femtio spänn vid snabb affär.

Ang strumpbyxor. Det är skitsvårt att hitta de perfekta. Man står i en timme och drar och funderar och läser och jämför. Sen blir man ändå skitförbannad när man tar på sig dem. En gång hade jag ett par som var bra. De var från H&M men sen, när jag slitit ut dem hittade jag aldrig mer ett par likadana. Man kan säga att man hittar rätt vid 1% av gångerna man köper strumpebrallor.

Så har ska de perfekta vara: De ska hålla in utan att man känner som att man håller på att kvävas. Och så ska de inte bilda en valk vid magen så att man ser fetare ut än man är. De ska vara tunna fast ändå heltäckande och absolut inte genomskinliga. De ska inte vara av luddigt material men heller inte vara blanka. Man kan säga att det ska vara som en blandning mellan luddigt och blankt. Matt. Så ska de hålla länge och inte töja sig och bli påsiga vid knäna. Sen ska de vara förstärkta under häl och vid tårna och framförallt inte kasa ner en enda milimeter i grenen.

Förresten, för att vara arbetslös jobbar jag rätt mycket. Som den här veckan. Måndag till torsdag. Kanske inte åtta timmar om dan precis, men ändå! Det är bra. MEN GUUUUUD GE MIG EN TILLSVIDAREANSTÄLLNING NÅN JÄLVA GÅNG DÅ!

(Ja, jag vet. Man får inte bara ett jobb så där. Man ska skaaapa sitt eget jobb och allt vad det är. Men sluta märka ord. Eller förresten, håll käften helt och hållet. Min relation till Gud är privat. Det är därför jag bloggar om den).

Präktig

Herregud, det är präktighetsvarning på mig nu. Direkt efter jobbet gjorde jag storkok och frös in. Sen gick jag tillsammans med en kollega hela vägen till City Gross. Där köpte jag bland annat en hushållsvåg. Jag är visserligen rädd att den råkar vara relativt värdelös (jag visste att jag borde köpt en sån där svindyr som man kan väga ett solrosfrö på), men ändå, en hushållsvåg är det präktighetspoäng på. Sen gjorde vi visserligen något mindre präktigt och käkade äppelpaj på Max. MEN alltihop promenerade jag bort när vi gick hem igen. Plus att vi bar svintunga kassar. Allt som allt tog det fyra timmar och nu är jag nyligen hemkommen. Är så trött att jag nästan skriver detta sovande.

Helgen:

Den där festivalen i fredes... det blev möjligen inte så lyckat. Det regnade och regnade och regnade. Vi åkte dit och så åkte vi hem ganska direkt igen. När jag vaknade dagen efter kändes det som en suddig dröm. Hade det inte varit för att mina strumpebyxor låg i en lerig hög på golvet hade det inte funnits ett enda bevis på att vi faktiskt var där.

På lördagseftermiddagen kom barnen. Det regnade ytterligare. Så vi kollade på Madagaskar här hemma. Sen gick vi till stan och köpte snask och läskedrycker och så gick vi på bio. Toy Story, jag förstod inte tjusningen ett dugg, men barnen var nöjda.

Efteråt gick vi och käkade kebab. Kom inte hem förren vid 22. Det är sena timmen för sjuåringar. Vi kollade lite på Dr Mugg och så somnade de.

Idag har vi:
Kollat på Pettsson och Findus
Varit i skateparken
Varit på konsthallen (mitt förslag)
Varit på BR leksaker
Varit i dataspelsaffären jämte BR leksaker
Varit och käkat på McDonalds
Lekt i Linnéparken

Sen kom barnens pappa och de åkte hem.

Nästan så fort jag blev ensam tog jag tag i en mycket jobbig sak: jag betalade alla räkningar som jag lagt i en hög på hatthyllan och försökt förtränga. Det var mycket sorgligt. Sen åkte jag och storhandlade och när jag kom hem igen lagade jag den svennigaste maträtt jag känner till (näst efter tacos): kokt torsk med vit sås. Och ordentlig som jag är gjorde jag det till ett storkok så att det blev rätter att frysa in. Matlåda is the shit! PLUS så räknade jag ut kalorier per portion. SÅ JÄVLA DUKTIG.

Nu ska jag röka en cigg och stirra ut över den misär som är min lägenhet. Det är disk, kuddar och skräp ÖVER HELA GOLVET och resten av alla ytor.

Eventuellt städar jag innan jag nattar mig själv. Börjar 07 i morgon, men det är inge vidare att vakna mitt i detta helvete.

Konsumerar i detta nu: vitt vin, marlboro light och risgrynsgröt.

När till och med ens mamma tycker att man är tråkig, då är det dags att göra något åt sin egen situation.

Ska helt oväntat gå på någon slags festival ute i skogarna.

Skriver i morgon igen. Eller på söndag. Ska barnvakta i morgon och eventuellt tar det all tid (bla Toy Story 3). Men ja, vi får se.

Puss hej!

En skum man

Det ringde en skum man idag. Han påstod att jag fyllt i en enkät på nätet där jag svarade att jag vill må bättre (no shit!). Nu ringde han och ville höra om jag "vill gå upp några kilon i vikt, gå ner några kilon i vikt eller om jag vill ha mer energi". Jag ba "vänta lite nu, vem är du och vad är det för enkät jag fyllt i?". Det ville han inte riktigt svara på. Inte än. Först ville han att jag skulle berätta lite om mig själv och min livssituation. Jag svarade att jag inte vill berätta något privat om mig själv utan att veta VEM det är jag talar med och VAD infon ska användas till. Han gav sig inte och ba "jo, många svarar precis så. Jag ska berätta vart jag kommer ifrån snart. Men är du intresserad av att gå ner i vikt?". Herregud. Jag ba "alltså som sagt. Jag vill inte svara på några frågor". Då till slut uppgav han adressen en hemsida han ligger bakom. "Ja, men vet du vad, skicka en länk till mig så ska jag kolla upp vem du är och ta ställning till om jag vill ge dig några svar" sa jag. Det skulle han göra och sen ringa igen. Nu har jag kollar upp skiten och kommit fram till att jag inte vill svara på en enda fråga. Verkar vara något nästan sektliknande och det står inte hur mycket pengar man kommer bli skyldig om man går med. Riktigt så lättlurad är jag inte.

Nu har jag köpt en kalender. Så att det ALDRIG någonsin mer blir så att jag tackar ja till något på en tid då jag har tvättid. Den dag jag har både råd och plats med en egen tvättmaskin, det är en lyckans dag. Då ska jag never again slåss med grannar, sparka på andra människors tvättkorgar eller använda bikinibyxor som nödtrosor.

Fluginvasion

Nu finns det inga sopor, ingen disk och ingen frukt och inget annat heller som bananflugor trivs bland. Ändå är det ett moln av flugor. Främst i köket. VAD FAN VILL DE? Först tänkte jag att de kanske egentligen inte vill någonting, bara det att de inte kan ta sig ut (även om det inte verkade vara några problem att ta sig in). Så jag öppnade dörren och erbjöd dem vänligt att de kunde ge sig av om de ville. Men nej då. Det ville de inte. Så nu är frågan: ska jag bara stilla acceptera att de finns där, eller ska jag gå på dem med typ kärnvapen?

Drömmer om att bli uppäten

Det går en dokumentärserie på tv4 rätt sent på kvällarna som handlar om människor som gillar att ha farliga djur hemma. I kvällens avsnitt är det en en man som bor tillsammans med en massa ödlor i tvåmetersklassen. Nu har han just blivit uppäten.

Igår handlade det om en man som fick ansiktet bortslitet av chimpanser. Han överlevde dock.

Funderar på om detta kunde vara något för mig. Jag kan bli en excentrisk hagga som bor ihop med brunbjörnar. Och så blir jag äten. Då skulle de ha ett problem mindre på arbetsförmedlingen och statistiken över arbetslösa skulle sjunka så politikerna kan klappa sig själva på axeln över den positiva utvecklingen.


Alla skulle bli glada:

Björnarna
Politikerna
Arbetsförmedlarna
Kvällstidningarna

Nu är det panik. För rätt längesen började det bli tunt i garderoben på grund av att allt låg i tvätten. Jag gick till tvättstugan för att kolla efter en ledig tid. Den första lediga var två veckor fram i tiden!! Nu har jag snålat på kläderna och dragit ut på dem in i det längsta. Så idag ringde de från jobbet och frågade om jag kan jobba på måndag. "Visst" sa jag och så precis när jag lagt på luren kom jag på att måndag är ju min tvättdag. Fan fan fan. Jag är uppriktigt sagt jävligt upprörd över det här och vet inte hur jag ska lösa problemet. Ska jag plocka upp och återanvända?

Idag gick jag till arbetsförmedlingen och skrev in mig. Gud vet att jag gick dit med en neggig och sur inställning. Men så fick jag prata med en så himla trevlig och rolig arbetsförmedlare att jag efter ungefär två minuter kände mig lite pepp. Till exempel så gjorde han inte som tanten jag pratade med för något år sen när jag skrev in mig och sa "oj oj oj oj oj" när jag sa vad min utbildning är. Bara en sån sak. Och när han frågade om jag vill hört talas om en jobbcoach och om jag vill ha en sån frågade jag helt bittert "hjälper det då? Alltså får man ett jobb på det sättet?" då sa han att statistik visar att de som har jobbcoach har lättare att hitta arbete. Det låter väl positivt? Fick en tid om någon vecka när jag ska få prata med någon och få en personlig plan eller vad det var. Måste ligga på om en praktikplats. Vill verkligen på alla sätt och vis få in en fot någonstans som inte är vård eller omsorg.

Bantning och teer

Har börjat med ny bantningsmetod. Nämligen viktklubb på Aftonbladet. Man skriver in sin vikt, hur lång man är, hur mycket man vill gå ner och hur fort. Sen räknar den ut hur många kalorier man ska käka per dag. Sen bara skriver man in allt man äter och så ser man hur mycket kalorier man är uppe i. Idag åt jag minimalt och sparade mina kalorier till godis. Det är perfa. Gud vet att jag älskar godis. Sen gick jag en lång runda och då tjänade jag ihop till att äta ett knäckebröd med ost. Nu är mina kalorier slut och jag är lite lite hungrig. Men jag tar en kopp te och en cigg så klarar jag mig.

Jag har tröttnat på att köpa nagellack, nu är det te som är min nya grej. Köper någon ny sort varenda dag. Idag blev det ett med kamomill och ett med nypon. Älskar mest de från Friggs.

Årligen

Om man räknar dagboken på Lunarstorm (barn, Lunarstorm var en nät-comunity som fanns förr i tiden. Det påminde lite om Facebook och var fruktansvärt populärt. Där blev man ihop, gjorde slut, skaffade sig vänner och ovänner och där la man timmar av sin tid varje dag. Fanns man inte på Lunarstorm ((eller Lunar som det populärt kallades)) så fanns man inte alls. Där fanns det en dagbok där man kunde skriva i, och det gjorde jag varenda dag. Det var innan ordet blogg var uppfunnet) så har jag bloggat i sju år. Varje år kommer det en period då jag skriver uteslutande om bananflugor. Årets sådan period börjar idag.

Antal bananflugor i min hall (har ställt ut alla sopor där och planen är att slänga dem innan dagen är slut): 2 523 238 stycken.