Jobbade till 13 med en sprängande huvudvärk. Gick hem och kräktes. Tog en ipren och la mig i sängen och hoppades att det skulle gå över. Somnade och vaknade två timmar senare med samma jävla huvudvärk. Tvingade i mig en kopp kaffe eftersom att jag har starka misstankar om att huvudvärken hänger samman med att jag inte varit kaffesugen sen sjukan. Koffeinfritt leverne brukar leda till värk i huvud.
Nu sitter jag här i min säng med skräp-tv på i bakgrunden. Som vanligt med andra ord. Har jag nämnt att jag hatar mitt liv eller? Jag brukade vara ute och umgås och festa och fika och shoppa och dra runt och flirta och ragga och dansa och hänga i barer och hitta på roliga saker och typ leva. Och nu gör jag ingenting. Jag bara sitter och glor. Jobbar någon gång. Söker jobb emellanåt. Och ränner till vårdcentralen för att få någon slags diagnos på mystisk sjukdom. Jag umgås inte med någon och de jag trodde var mina vänner är inte det och de jag alltid har ställt upp för gör inte det samma för mig när jag verkligen skulle behöva det. Jag är besviken på alla och vill inte ha med någon att göra längre. Utom min familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar