En gång när jag gick i sexan och vi hade rast sa jag åt några barn från ettan som satt i sandlådan att de inte fick vara där för att det var min sandlåda. Sen gick jag på kanten runt lådan och knuffade bort alla som försökte komma nära. "Jag är äldst här så jag bestämmer över er. Nu är det så att det bara är jag som får vara i sandlådan för det är jag som är sanddrottningen. Den är min och ni får inte ens gå nära" sa jag och hånskrattade elakt.
Dagen efter var jag tvungen att stanna inne på rasten för min fröken ville prata med mig. "Jag har hört att du har varit dum mot förstaklassarna och knuffat bort dem från sandlådan" sa hon och såg mycket allvarlig ut. Jag tog på mig min mest oskyldiga min och ljög fram att "nej det har jag absolut inte. Jag skulle aldrig vara elak mot småbarnen". Då svarade fröken: "Nej det trodde jag faktiskt inte heller. Jag blev så förvånad när de sa så om dig som är så snäll, men jag var ju tvungen att fråga i alla fall".
HAHAHA skrattade jag rått inombords och gick ut och lekte igen. Jag slutade vara så där uppenbart elak men hade i alla fall full respekt med mig från förstaklassarna och det kändes så jävla gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar