Nu har jag putsat mina kängor så att de ser mycket seriösa ut, målat naglarna i den seriösa färgen röd, köpt en mojäng som man kan sätta upp väldigt seriösa frisyrer med samt lagt fram superseriösa kläder: klänning i anständig längd (hittade en längst in i garderoben), kavaj som jag lånat av Hanna samt strumpbyxor utan maskor.
Varför allt detta ståhej?
Jo, i morgon ska jag till (tillåt mig hånskratta högt och länge) Möjligheternas Mötesplats: Arbetsförmedlingen. Där ska det enligt utsago finnas folk som vill rekrytera.
Det är positivt.
I vanliga fall brukar de anställda på Arbetsförmedlingen inte göra annat än att chatta på facebook-chatten och kolla you tube-klipp på arbetstid innan de tar kompledigt sista timmarna på arbetsdagen och går hem och kollar på My Super Sweet 16 på MTV.
Men nu har de alltså lyckats med något vettigt och fått dit folk som vill anställa. Liksom de har tagit ett steg i rätt riktning, mot det som väl är själva meningen med hela den här jävla skiten: att få ut folk på arbetsmarknaden. Inte illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar