Nyårslöften!

En gång i mitt liv har jag hållit ett nyårslöfte. Det var nyåret 98/99. Då lovade jag att inte äta godis på ett helt år. Och jag lyckades!

Efter det har det bara gått utför. De allra flesta år har jag lovat följande:

Bli smal
Skaffa en karl

Varje år har jag istället blivit fetare och som följd av det hamnat ännu djupare i singel-fällan.


I år lägger jag till en punkt på listan:

Bli rik


Så nästa nyår ska jag alltså vara slank, stadgad och tät. Bra plan? Ja!

DÅRAR

Jag är så ARG. Mitt jobb. Har ju inte nämnt för vilka jag jobbar så det gör väl inget om man snackar skit då va?

Så här: vi fick schema den 17:e som skulle gälla för resten av december. Detta schema var baserat på hur vi skrivit upp oss som tillgängliga. Då den 17:e var det redan fastställt och inget vi kunde ändra på. Så jag skrev ut mitt, jobbade tre dagar precis som jag skulle, sen åkte jag hem för julledigt. Enligt detta schema skulle jag efter julledigheten jobba den 29:e och den 30:e. Så, igår, den 29:e gick jag dit och gjorde det jag skulle. Efter ett par timmar gick jag in på schemat på datorn bara för att kolla vilka tider jag skulle ha rast. Då såg jag att mitt schema ändrats och att jag skulle ha jobbat den 27:e (en dag jag inte ens satt upp mig själv som tillgänglig eftersom jag var tvungen att ha lite tid till att flytta) och att mina timmar den 29:e och 30:e var helt borttagna. Jag gick direkt till chefen (en av dem, har typ 100 stycken) och frågade vad som pågick. Hon ba "ehhh... det har nog blivit något fel. Eller alltså prognosen har nog ändrats och då ändras schemat. Men självklart får du betalt för idag, så jobba så som du skulle ha jobbat enligt ursprungliga schemat". Tilläggas bör att det var superdupermycket att göra och alla var tvungna att jobba över och det var panik bland alla hundratals med chefer. Sen frågade jag om jag skulle gå till jobbet imorgon (alltså idag). Då sa hon att det kommer vara helt dött och att vi tyvärr inte skulle behövas. Så jag bestämde att då åker jag hem till Blekinge en dag tidigare än planerat och var asförbannad. Så nu, för några minuter sen får jag ett sms från jobbet där det står att det är oerhört mycket att göra idag och att vi timanställda som är lediga väldigt gärna får komma in och jobba.

VAD FAN???

Aldrig i livet. Min väska är packad och jag åker hem om en timme. Jag är väl ingen himla slav heller?

Nyår asså...

Jag är slutkörd i hjärna och kropp. Är absolut inte neggig. Är typ kär i mitt nya liv. Men ändock helt jävla slut. Bestämde över en helg att flytta från Växjö till Malmö. Hade en vecka att packa ner alla mina tillhörigheter. Tog en resväska och satte mig på tåget till Malmö utan att ha något att flytta till. Har bott här i drygt tre veckor nu i en lägenhet där jag egentligen inte får plats. I alla fall har jag ingenstans att ha mina saker så allt har legat nedpackat i väskor. Under tiden har jag hunnit med vinterkräksjuka, en ganska tuff utbildning, försökt sätta mig in i ett helt nytt jobb, försökt lära mig hitta i den här stan, åkt på snabbvisit till Växjö och städat ur och flyttat saker från lägenheten och försökt placera dessa hemma hos folk som har ett hem, försökt handla julklappar till åtminstone alla syskonbarnen, försökt fira jul, åkt på en jävlig förkylning samt ovanpå alltihopa detta festat ganska hårt för att glömma bekymmer med pengar och bostadsbrist. Alltså ni fattar.

Tanken på att jaga reda på en nyårsfest mitt i allt detta får mig att vilja spränga mig själv i bitar. Orkar inte tänka på nyårsklänning och champagne och hopplösheten i att få tag på taxi. Jag är så utmattad! Därför har jag bestämt att åka hem till Olofström och göra absolut ingenting på nyår. Bara hänga med antingen mamma och Lars eller Jennies familj. Beroende på vem av dem som tänker göra minst. Har aldrig haft kul på nyår ever och i år kan inget gå fel.

Gött

Så. Nu har jag fixat någonstans att bo. Det blir hos den där urgulliga tanten som jag har för mig att jag nämnde? Hon gillade mig och jag gillar verkligen henne. Och så är det centralt och lagom hyra och så vidare. Ingen jävla tofu och om man vill röka så gör man det på gården och inget himla städschema. Man plockar väl undan efter sig själv och så dammsuger man när det blir dammigt i hörnen eller? HATAR hippiekollektiv!

Asså. Jag hittar inte en enda jävla kam i detta hushåll. Den jag en gång ägde har blivit stulen eller nåt. Jag har därför varken borstat eller kammat mig på fyra dagar. Bara tvättat, handukstorkat och satt upp det i en boll. Kul det kommer bli den dagen jag faktiskt hittar en kam och ska ta mig igenom riset.

Jag som tänkte att nu när jag jobbar på kontor ska jag bli så himla het. Tänkte mig kontorsstilen blandat med lite indie. Sofistikerat men inte tråkigt. FAIL! Äger inte en enda kjol eller klänning som är anständigt lång, har inte klippt mig sen i maj och nu inte kammat mig sen i torsdes och allt smink är gammalt och ihoptorkat vilket gör att jag bara orkar lite mascara.

Jaja. Nu ska jag dra och jobba och folk får acceptera mig som jag är.

Puss hej!

Boende

Asså. I morgon tänkte jag ta tåget hem till Olofström en timme efter jag slutat jobbet. Det vill säga klockan 21:30. Har onda aningar. Känner mig skräckslagen inför denna resa. Tåg. Vinter. Svinmycket snö. Två dagar innan jul. Etc etc. Tur att citytunneln öppnat och tur att den går precis utanför fönstret till där jag bor för tillfället. Om det är så att sista tåget är inställt behöver jag bara bära tillbaka väskan uppför trappen igen och sen åka tidigt den 23 istället. Inte för att det kommer vara lättare då precis. Sen har vi en annan panik: HAR INTE HANDLAT EN ENDA JÄVLA JULKLAPP. Eller ett par men inte fler och nu är pengarna slut och ja, vi får fira jul nästa år istället.

Var och hälsade på i ett kollektiv idag där de söker ny inneboende. Bättre än det förra i alla fall och så kändes det som att de gillade mig. Det var visserligen ett genomgångsrum som skulle bli mitt och så hade de en regel att man inte får låsa dörren om man går på toa på natten (??). Men jag kommer tacka ja om de väljer mig. För det ligger precis vid Gustav Adolfs torg och det var en svinfin lägenhet med typ valv och öppna spisar och enorma ytor och så centralt det bara är möjligt. Måste dock börja smygröka igen för de söker en "rökfri" person. Jobbigt då när jag kommer hem från krogen och liksom stinker.

Fan vad jag hatar människor som inte accepterar rökare. Står i skitmånga annonser något i stil med "har svårt för rökare". Herregud. Jag planerar inte röka inomhus. Ska väl de skita i vad jag gör när jag inte är hemma. Jävla fascistsvin!

Sen ska jag kolla på ett rum den 28, hos en tant som verkade både trevlig och rolig på telefon. Och som skrev i annonsen "ingen rökning inomhus". Det är ju vettigt och en helt annan sak. Kände att jag älskade henne. Och så känner jag det att jag hellre är inneboende än lever i ett jävla kollektiv. Känner mig inte så kollektiv alls. Associerar bara till allt som jag äcklas av. Bruna kläder, grönt te, tofu, dreads, stickade ponchos, inget smink, ingen cocacola, ingen TV, spela och sjunga visor tillsammans, och lukten av blöt hund utan att det ens finns en hund där (dreadsen). Men i alla fall. Det där kollektivet jag var hos idag. De var faktiskt trevliga. Men hoppas mest på tanten!

En helt vanlig dag för den som undrar

Ni kanske undrar vad jag gör hela dagarna? Nu när jag flyttat till ny stad och allt menar jag. Idag till exempel har jag gjort som följer:

Vaknade bakis. Ingen huvudvärk och inget illamående men trött och lite törstig. Hängde runt lite med Agnes och Viktor innan jag käkade en näringsrik frukost bestående av ägg. Sen gick jag och Agnes ut i snöstormen och gick in på triangeln. Där hittade vi en affär som sålde äkta pälsar. Vi provade olika klädesplagg gjorda av kanin. Agnes hittade bland annat en vit helt bedårande mössa. Pris 1495 kr. Jävligt dyrt för en kaninjävel. Så vi gick vidare. Till ett underbart café med 1700-talsinredning. Där drack vi kaffe, åt en lussekatt och pluggade. Sen gick vi hem och lagade två olika gratänger vilka vi åt till middag (massa ätande här märker jag. Men jag åt faktiskt inte med onormalt kort mellanrum. Det bara verkar så av texten). Efter maten var det dags för mig att gå på utbildningen som jag håller på med för tillfället. Den varade till 21 och efteråt gick jag till 7 eleven och köpte ytterligare en lussekatt. 7 eleven har blivit utnämnda till bästa lussekattställe i hela Malmö och jag ska säga er att de är så in_i_helvete goda att man nästan svimmar. EFTER DET gick jag och drack en kopp varm choklad. Men det var bara för att jag väntade in en tid. Jag hade nämligen bestämt träff hemma hos ett kollektiv som letar ny inneboende. De hade träffat en massa människor som var sugna på att hyra ett rum och jag kände väl lite sådär instinktivt att de inte gillade mig (hur det nu är möjligt att inte gilla mig). De skulle i alla fall höra av sig i morgon angående om de vill ha mig eller inte. Om de inte vill ha mig (vilket troligtvis är fallet) ska jag skriva vad jag tyckte om de här människorna egentligen.

Till Linda

Linda har brutit handleden och vill därför ha ett inlägg tillägnat sig. Jag är med henne. Hon har sin fulla rätt att kräva det efter denna hemska olycka. Hon trampade på en isfläck och drattade omkull och gjorde väl som vilken annan människa som helst med självbevarelsedrift: tog emot sig själv med handen. Det var dock inget vanligt benbrott, hon var tvungen att opereras efteråt och ligga på sjukhus i flera dagar och nätter.

Jag har tänkt och tänkt på hur detta ska kunna uppmärksammas på ett sätt som är tillräckligt för vad händelsen kräver. Tillräckligt men ändå smakfullt. Efter mycket övervägande har jag kommit fram till att det enda rätta och naturliga är att utlysa en tyst minut.

Ikväll klockan 22:00 håller vi en tyst minut för Lindas handled som troligtvis aldrig blir den samma igen. Det är sorgligt, men vi får heller inte glömma allt fint den fått vara med om efter snart 40 år i tjänst.

Klockan 22:00.

Det är ansträngande för en lantis att helst plötsligt bo i storstan. Liksom bilarna. Mördarna. Alla vägar man kan gå vilse på. MAN KAN DÖ PRECIS NÄR SOM HELST.

I morgon är det Lucia. Lever ganska dekadent dessa dagar så det kommer bli skitbra att stiga upp klockan 07 och kolla på luciatåg på TV och vara som vilken normal som helst.

Fy vad jag längtar till julen nu. Utbrister i jullängtningsexplosioner hela tiden. Tänk att åka hem och så finns det mat, ljus och värme. Vilken känsla!

Gillar att ha ordet KRÄK eller ord som innehåller ordet KRÄK i rubrik på översta inlägg

Jag är frisk igen. Sen några dagar tillbaka om sanningen ska fram. Det var en hemsk hemsk sjuka ska jag säga er.

Akta akta!

Smittan sprider sig som en löpeld.

Nästa gång du tar någon i hand, får tillbaka pengar av hon i kassan, stöter in i en tant, tar ut pengar i automat, tar på ett räcke, trycker på knappen vid ett övergångsställe, åker hiss där någon över huvud taget åkt före dig, äter något på café/restaurang, sitter ner på offentlig plats, åker buss och samtidigt andas eller rör vid något/någon, håller i en kundkorg, provar ett plagg på H&M som någon annan provat före dig, passerar någon som andas, passerar någon som passerat någon som andats, träffar någon som träffat någon etc etc..

Ja, då är det DU som kan få spendera de kommande 24 timmarna med huvudet i toastolen. Det inleds med akut magont. En kvart senare börjar helvetet. ALLT (även om det bara är vanligt vatten) som kommer ner i din mage kommer att komma upp samma väg.

Nu beaktar vi den faktan en stund!

Hej vinterkräksjukan!

Tack för i natt. Vad kul vi hade! Magontet var super, men särskilt roligt var det att få springa på toa och kräkas en gång i timmen. Det är alltid spännande med lite action. Jag menar, bara ligga ner och sova en hel natt, hur tråkigt är inte det? Drar du nu eller ska vi göra om det igen?

Möjliga anledningar till käkspänningar

Vad ska jag göra mot mina spända käkar? Va?

Kan kanske bero på det att jag levt under en enorm jävla press de senaste månaderna. Eller egentligen åren. Samtidigt som man ständigt får höra från alla håll och kanter (diverse bloggare, kändisar, politiker och anställda på Arbetsförmedlingen) att det bara är folk som är lata som är arbetslösa. Att man väljer den här jävliga situationen själv. Det är helt absurt!

Och så nu nyligen nåddes själva kulmen av all min inre stress och jag tänkte att nu är det verkligen ute med mig. Pengarna som jag jobbat ihop under sommaren och snålat som fan med började ta slut och jag satt här med panik och en enorm ovilja att gå till socialen och be om bidrag. Kändes som att jag hellre svälter ihjäl än att gör just det. Sen fick jag plötsligt jobb och blev jätteglad, lättad och förväntansfull. Kan inte ens beskriva känslan!

Men är fortfarande full av stress och nervositet (fast av annat och betydligt mer positivt slag) vilket gör att jag inte kan slappna av än. Tänk om de typ ringer och ba "det var ett misstag, vi ångrar oss"? Eller tänk om jag inte klarar jobbet? Tänk om jag inte fixar allt det praktiska med flytten? Tänk om jag inte överlever ekonomiskt fram till första lönen?

Kan det vara allt det här som gör att jag gnisslar tänder och har ständig nackspärr?

Vad vet jag. Jag är ingen psykolog. Men jag hoppas det försvinner så fort jag kan slappna av inombords.

Aldrig ALDRIG ska jag glömma hur det känns att inte veta om man ska ha råd att betala mat och hyra för nästa månad! Jag ska för all framtid rösta solidariskt och försöka hjälpa de som har det sämre än mig. Det har blivit trendigt att stampa och hoppa på de som har det dåligt och jag vet att de som beter sig på det sättet kommer få tillbaka en vacker dag. Fy fan!

Nu ska jag ge allt och se till att bli skitbra på detta nya jobb och dra in pengar pengar pengar!