AKTA

Jag är skitsur idag. Jag är så sur att jag blänger på folk bara de råkar sucka lite för högt. Jag försöker hålla mig så tyst som möjligt för risk finns att det kommer könsord ur munnen på mig om jag öppnar den. Jag är så sur att jag tänker gå och jobba i joggingbyxor.

URK

Försökte just att för första gången i livet att rensa ett avlopp. FY FAN. Det gick ICKE. VAD ÄCKLIGT! Luktade gjorde det också. Jag kräks! Hittade propplösare som jag just nu arbetar med. Det är handfatet på toan det gäller. Det är liksom inte stopp men det existerar hår och grått gegg där i. URK. Vill inte ha sånt, speciellt inte gegget, i mitt hem. Kan inte vara bra för feng shuin och sånt.

Effektiv

Jag har städat lägenheten idag. Lite i taget mellan jobbsökningarna. Och då menar jag verkligen städat. Har till och med plockat bort alla mattor och dammsugit och torkat golvet under dem. Plus resten av golvytan alltså. Jag har skurat toan och handfatet och alla ytor i köket. Jag har slängt sopor och dammtorkat och bäddat rent i sängen och vikt alla kläder i garderoben och sorterat i prydliga högar.

Och så har jag motionerat och lagat både näringsrik och kolhydratfattig kost till lunch och middag. Så jävla produktiv.

Börjar sent i morgon så ikväll ska jag unna mig själv att kolla båda avsnitten av Sex & the City.

Skörd

Jag sökte just ett jobb i Indien. HAHA. Skulle inte det vara kul? Indien. Alla hippa åker ju dit. Det var som hotellmedarbetare. Har en bra känsla angående det här. Har ju jobbat på hotell i Australien. "Aha, hon har erfarenhet OCH hon pallar att leva så långt hemifrån. PLUS så måste hon ju kunna bra engelska då, kan man anta. Henne ska vi ha". Så kommer de tänka, indierna.

Det var en anställning på två år. Hur mycket jag än längtade hem till Sweden när jag var iväg så längtar jag bort igen. Snart är det vinter här. Och så har jag ju inge jobb, inga vänner, inge liv. Sverige behandlar mig inte så väl. Kan man säga.

Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Kanske är indierna inte ett dugg intresserade av mig.

Har även sökt jobb som hotellreceptionist i Norge, kulturkonsulent i Danmark, kultursekreterare i Bjurlöv, kundtjänstmedarbetare i Stockholm, receptionist i Stockholm, ytterligare ett receptionistjobb i Stockholm, guide till ett antal turistorter i Europa samt Egypten och utvecklingsstrateg i Gävle. Både vitt och brett. Plus så hittade jag kulturjobb i Växjö som jag ska söka. Men man måste skicka in per snigelpost (jävligt omodernt) så jag får pallra mig till biblan och skriva ut någon dag i veckan.

Jaja, det var dagens skörd på arbetsförmedlingen.se. Inte så intressant kanske.

Jag gör ett undantag

Det har hänt flera positiva saker under dagen och därför känner jag för att skriva lite (nej jag har inte fått jobb eller blivit kär).

Men. Jag har bakat och käkat tårta. Jag har gett bort presenter till mamma som blev glad. Vilket i sin tur kompenserade att jag var ett dåligt barn som inte kom hem på hennes födelsedag. Jag har bett om och fått ett styck chill pill inför kommande röntgen där nål i arm ingår. Jag har varit på Smålands museum med mamsen, käkat grekiskt med mamsen, tvingat mamsen på en promenad nästan hela vägen till teleborg, kollat in nya Linnéträdgården med mamsen. Och så fick jag storhandlat också när jag ändå var så nära Willys. Det var i sista stund för mitt kylskåp var så tomt att jag inte ens hade resurser till att frambringa en frukost i morse.

Till råga på allt positivt som hänt idag hittade jag en rolig ny frukt. Eller i alla fall måste den vara ny i Sverige. Annars hade jag garanterat känt igen den. Jag har ett intresse för frukt och då speciellt frukt som ser rolig ut. Denna nya smakade som nektarin men såg ut som... nåt helt annat. Skitsmå. Donut peach heter den. Söt både i smak och utseende.

Ja just det ja. Sen har jag bestämt med en kollega att vi ska gå och se The Ark den 5 augusti. De spelar i Växjö då. Jag älskar The Ark live. Har inte varit på konsert på evigheter.

Nu ska jag kolla ett avsnitt av Mad Men. När jag är klar med första säsongen av den serien ska jag kolla på Twin Peaks som jag aldrig sett men som alla ju tjatar om var så himla bra på den tiden det begav sig. Sen ska jag kolla resten av säsongerna med Mad Men och sen ska jag möjligen ge mig på The Wire som alla också tjatar om är bra. Det bästa jag vet är att glo på serier. Förresten, L-word gillade jag ju himla mycket men misslyckades alltid med att pricka in tiderna när det gick på tv. Det kanske jag kan kolla på. Måste hela tiden ha serier tillgängliga. Annars tappar jag hoppet och blir deprimerad. När kommer fjärde säsongen av Gossip Girl? När kommer fler avsnitt av Glee? Sen har jag ju inte sett alla avsnitt av Six Feet Under heller. Bara lite udda avsnitt då och då. Det är himla bra.

Shit, jag ballade ur lite nu känner jag. Vi säger så.

Ingenting händer. Allt står still.

Nej, det här är inte rätt tid i livet att blogga. Allt är dött inuti och runtomkring. Återkommer när jag har jobb och bor på ett bättre ställe och känner att saker är som jag vill.

Hej då!

Arm

SER ni vad bilden föreställer eller? Jo det ska jag tala om. Det är ett stycke av min arm med bevis klistrat på. Bevis på att jag tog mig i kragen och vandrade direkt från jobbet till vårdcentralen och lät dem sticka mig i armen (det där rosa är bara en konstnärlig effekt som blev av sig själv).

Låter jag kaxig eller? Det kan jag säga att det var jag inte. Jag var helt svimfärdig. Ett vrak. Herregud vilken tönt jag är. Jag vet ju det. Jag fattar inte hur man kan vara så rädd för något som inte är farligt eller ens gör särskilt ont? VAD är felet? Helt irrationellt att hellre välja att typ dö i okänd farlig sjukdom än att låta någon sticka mig i armen. Jag vågar så himla mycket annat. Har gjort saker som många andra aldrig skulle våga.

Har varken sovit eller ätit riktigt på flera dagar. Idag har jag fått i mig en kiwi och lite vattenmelon allt som allt. LCHF går inte så bra för tillfället för det enda jag kan svälja är frukt. Igår var jag så nervös att jag spydde och när jag tänkte på fett blev illamåendet än värre.

I alla fall. Eftersom hela resten av världen tar blodprov för jämnan, typ på en lunchrast, så kanske det inte är så intressant att höra om detta. Men det skiter jag i. Jag skriver väl vad jag vill.

Jag kletade på den där salvan på i stort sett hela armarna men så lyckades de ändå sticka på ett ställe som inte var bedövat. Vad fan? Sen fanns det inga blodkärl som sagt. Först var det en sköterska som spände en grej runt ena armen. Sen andra. Sen den första igen och sen den andra igen. Så konstaterade hon att hon inte hittade ett enda ställe och fick hämta en annan sköterska som efter mycket klämmande och grejande till slut hittade en punkt. De var så snälla och trevliga och fick ur mig tre rör med blod som jag eventuellt kanske kommer få svaren på i morgon. Men förmodligen inte. Är skitnervös för det också för jag har känt i så många år att något är fel på mig att jag är säker på att det där blodet är helt förgiftat av minst cancer (ordet cancer är det vanligast förekommande ordet i denna blogg). De kommer ta en enda titt på provet och konstatera att den här bruden, hon har inte många veckor kvar.

Men nu är det gjort och det gör jag inte om igen. En jävla pers. Nu ska jag äta. Är så hungrig att jag nästan dör. Och i morgon ska jag ut och festa. Det är nog bra för njurarna kan jag tänka. Och så kommer jag kunna fungera som en vanlig människa igen. Nästan i alla fall. Har varit så disträ sen några dagar tillbaka att jag borde suttit inlåst.

Varför har jag noll på karmakontot nu helt plötsligt då?

VAD har jag gjort för att förtjäna detta?

Här gick jag till läkaren, glad i hågen över att kunna berätta att jag känner mig helt frisk. Och inte kommer det blod längre heller. Nej då!

Vet ni vad gubbfan säger då?

Jo. Att det prov jag lämnade idag visst visar på blod. Och ganska mycket dessutom. 3+ på en skala där 4 är max. Bara det att man inte kan se det. Och att det prov jag lämnade förra gången inte visade på någon urinvägsinfektion. Så nu måste jag gå och lämna ett jävla blodprov i alla fall. Han ville idag, jag ville om hundra år. Det blev en kompromiss med fördel läkarn. Ska gå nu i veckan. Lipade mig till bedövningssalva och speciella plåster att sätta på armen. Och hon som sticker, jag såg oron i hennes ögon när hon tittade på mina armveck för att säga vart plåstret ska sitta. Det finns nämligen inga blodådror i mina armar.

DESSUTOM skulle jag få remiss för röntgen. Lungt, tänkte jag. Tills han berättade hur det går till. Vet ni vad de gör? De sprutar in kontrastvätska rakt in i armen.

Sen ska de väl säkert plocka ut en eller två njurar också. Eller hela jävla urinsystemet.

Nu vill jag lägga mig ner och dö. Men det gör jag inte. Jag går och jobbar istället.

Det är jag och Daniel Westling mot världen kan man säga.

Fortsatt sjuk i svår hypokondri

Nej det blir inget jobb. Inte i helgen i alla fall. Vaknade med feber och frossa och illamående i morse och eftersom mitt jobb är som ett åtta timmars intensivt jumpapass utan paus känns det helt omöjligt. Och läkaren sa att jag absolut inte ska jobba förren tidigast måndag. Jag påpekade att "det blir inte så populärt höhö". Då sa han med mycket sträng röst att "det spelar ingen roll om det är populärt eller inte, det handlar om din hälsa".

Så jag ringde lilla mamma som kom och hämtade mig och nu är jag i Olofström och tänker på just hälsan och ägnar mig åt att googla olika njursjukdomar. Njursvikt skulle det kunna va. Till exempel. Eller njurcancer såklart.

Eller en vanlig jävla infektion som satt sig på njurarna då. Jaja. Vi får se.

Kan inte släppa det här med att jag faktiskt gick till läkaren igår. Jag som har fobi. Om inte det framgått. Jag söker aldrig, aldrig läkarvård. Jag arbetar mig igenom alla feberatacker och illamåenden och krämpor. Men igår kände jag att det inte fanns nåt alternativ och jag tror att de på vårdcentralen trodde att de hade med en nervsammanbruten galning att göra. Ja, det kanske de hade också. De frågade om jag hört talas om kognitiv beteendeterapi. Haha. GE MIG DET SNÄLLA! Ingen hade varit mer tacksam än jag. Vårdcentraler och tandläkarmottagningar gör mig helt personlighetsförändrad.

Helvetet är en plats för vissa

HERREGUD. Grannarna ligger med varandra! Och det är fullt dagsljus!

Hur jag vet det? JAG HÖR DET. De har satt på skithög musik men det går inte att undgå. Det kommer porrfilmsartade skrik och sängdunk från lägenheten under. Vem låter så på riktigt? VA VA VA?

Är djupt chockad.

Väldigt ogudaktigt.

Tadah! Sjuk igen.

Har varit hos läkare. Det är inte något jag säger varje dag. Men misstänker man bara cancer tillräckligt hårt, ja då får man tummarna ur.

Huruvida det är cancer eller ej, det kunde de inte svara helt säkert på. Men jag fick i alla fall penicillin, för första gången i livet, och om inte det har hjälpt till tisdag (fick ny tid då), då är det förmodligen cancer. Jag visste det! Fan. Har alltid känt det på mig, att jag kommer dö i förtid.

Läkaren hotade både med blodprov (det är tydligen inte så farligt. NÄHÄ!?! Och här har jag gått och oroat mig i åratal) och att skicka mig till lasarettet för röntgen.

Men det är alltså om de här pillren inte hjälper.

Ber till Gud!

De kunde i alla fall konstatera att det inte är något fel på mitt blodsocker och ingen brist på röda blodkroppar. Men att sänkan (vad fan är det?) är lite väl hög. Jag lät dem alltså sticka mig i fingret! I alla fall, det där med sänkan verkade inte oroa honom nämnvärt. Blodtrycket var också normalt. Och när jag sa att jag blir sjuk HELA tiden, typ en gång i månaden verkade han heller inte särskilt oroad. Jahanähä, det är väl normalt då antar jag.

Vad han misstänkte var urinvägsinfektion (och det är för det jag fått piller), men han kunde inte säga säkert. Eftersom det vanligaste symptomet fattas: att det gör ont när man kissar alltså. Det gör heller inte ont i njurarna. Trots att det var två läkare som klämde och dunkade. Däremot (ursäkta så himla mycket för det här) så kommer det blod (ja, jag vet, läskigt och framför allt äckligt) och så har jag haft ganska hög feber i två dagar och varit sängliggande.

Enligt google är det helt klart cancer i urinblåsan. Enligt läkaren är det en infektion som satt sig på njurarna. I bästa fall.

Är i alla fall sjukskriven idag och i morgon. Så mycket för mitt "jag blir aldrig sjuk när jag ska jobba". Får se om jag kan jobba helgen. HOPPAS HOPPAS!

Vilken är sötast?

Kolla då vad gullig!


Fast egentligen har jag alltid velat ha en sån här, en Cavalier king charles spaniel. Vet inte vad som är gulligast egentligen. För det måste va gulligt nämligen. Annars kan det va.

Istället för godis

Det är bantningen som gör det. Min besatthet över nagellack alltså. Jag målar och målar och målar. Det är inte klokt. Köpte två nya idag. Den där rosa jag snackade om plus en modebloggs-turkos. Båda i smågodisfärg.

Har sockerabstinens nu. Den är så stark att det gör ont. Och på köksbordet ligger en påse med Ahlgrens salta bilar (ny helt underbar variant av bilar) som jag ska skicka till Julia som är på Hellevik. Jag blir helt svettig och darrig av att de ligger där. Ahhhhh! Hjälp mig nu Gud!

Det är verkligen HELT sjukt. Sitter och kollar jobb på platsbanken på arbetsförmedlingen.se. Gissa vad jag hittade för annons?

Jo, en där man söker en HÄXA.

Hahaha så fånigt. Tappar man inte helt förtroendet för arbetsförmedlingen (om man någonsin haft något) när man hittar en sådan annons.

Jävligt seriöst, verkligen.

Man hittar ju sådana annonser då och då. Det är det som är det värsta.

Death of a Tune

Lite sent här kanske, men känner att jag vill kommentera Hultsfredsfestivalens undergång.

Det känns sorgligt. Hultsfred var typ mitt liv för bara några år sen. På den tiden festivalen fortfarande var hipp.

Jag tror jag vet vad som gick fel.

Så här var det: ett av åren jag var där var det publikrekord. Det var över 30 000 besökare. Festivalen var fortfarande ball bland de unga och alternativa (eller vad man ska säga, indiefolket liksom). Då fick Rockparty hybris och bestämde att de skulle locka ännu fler besökare till nästa år. Helt förståligt i och för sig, det är väl ett naturligt mål, men de gjorde det på fel sätt. Istället för att locka fler från indiefolket bestämde de sig för att festivalen skulle locka ALLA. Den skulle bli mer folklig än den redan var. Och då hände det som händer när man riktar sig till ALLA:

INGEN känner att "detta är för mig".

Indiefolket som älskar kollektivt utanförskap allra mest kände att Hultsfred inte längre är speciellt. Och de andra... ja de har aldrig varit särskilt intresserade av festival ändå. Kanske stadsfestivaler där det är rent och fint och man kan bo bekvämt. Men att lägga sig och kampa i en leråker, det gör man inte så himla lätt. Om man inte tillhör dem som kan dö för musiken (så jobbigt är det att sova i tält på en festival och vara smutsig dygnet runt i en vecka).

Herregud i jävla helvete!

En mops kostar närmre 20 000! TJUGOTUSEN för en liten hundjävel?

Jag VILL ha en hund!

Det kommer perioder i mitt liv då jag längtar efter att ha en hund. Just nu är en sån period. Jag tänker att det hade varit gulligt med en liten mops som heter exempelvis Birgitta eller Margareta. Margareta är perfekt förresten. Då kan man kalla henne Maggan. Förutom när hon är dum och tuggar på inredningen för då säger man med sträng röst "MARGARETA!".

OBS! Här och nu paxar jag namnet Margareta till min framtida hund.

(Namnet Kerstin är sedan länge paxat till eventuell framtida dotter).

Jag och min lilla hund, vi ska promenera i parker, vi ska gå på caféer, vi ska ha djupa samtal och framför allt, vi ska vara varandra sällskap tills döden skiljer oss åt. Maggan ska älska bara mig helt villkorslöst.

Åh, vad fint.

Just en mops är perfekt. Den är ju hur lätt som helst att låna bort också, om man nu mot förmodan vill åka ifrån henne. Hur lätt är det inte att hitta hundvakt till en sån liten hund? Man bara lämnar henne till ett syskon eller en förälder eller en granne eller en kompis.

Lilla Maggan. Ska skaffa henne så fort jag har stadig inkomst.

Det blir inte billigt: 10 000 för inköp av själva hunden, tusentals till mat per år, 1500 i månaden till hunddagis, 1000 kronor i månaden till små söta kläder och halsband och så 1000 kronor till presenter och och leksaker. För att inte tala om veterinärkostnader och försäkringar.

Hoppas jag blir rik snart så att jag kan hämta hem Maggan.

Och...

...storhandla.

Lycklig upptäckt

Upptäckte just att jag har typ hur många olyssnade Mammas nya kille som helst. Sändes när jag var utrikes och nu kan jag ba överdosera. ÄLSKAR!

Skit

Jobbar 13 till 21 idag och jag har inte ens ångest för att gå dit (lite kanske, men det är så lite att det nästan är obetydligt), vet ni varför? Jo, för sen är jag ledig i två hela dagar.

Då ska jag söka jobb, städa toan, eventuellt tvätta om det finns någon ledig tid (förmodligen finns inte det), dammsuga, torka golven, gå ut med alla sorteringssopor och sen ska jag göra nåt kul. Oklart vad.

Förresten? Hur gör man om man ska tvätta utsidan på fönstren? Om man bor på femte våningen och inte är självmordsbenägen alltså?

Jag är egentligen emot fönstertvätt, men nu är det en måsjävel som bajsat en så himla ful och stor bajs mitt på fönstret som det är motiverat att tvätta bort. Men liksom, hur gör man? Har aldrig i livet tvättat fönstren här innan.

Stranden

Det är rätt tråkigt att va på stranden. Kom jag på. Igen. Kommer på det varje år. Blir så rastlös.

Åt medtagen lunch (ägg och tonfiskröra), drack kaffe, skrev utkast till personligt brev, läste en två månader gammal Cosmo, tänkte bada men hann bara doppa tårna innan jag kunde konstatera att det var för kallt, tvingade mig själv att sola framsidan och baksidan tio minuter vardera (hatar att sola) och sen åkte jag hem igen.

Nu ska jag laga kycklingfilé, creme fraiche-sås, broccoli och citronskivling. Gött! (tror jag iaf).

Ooops!

Upptäckte just att jag absolut inte kan åka till stranden med så här håriga ben. Måste sätta in en akutåtgärd.

Sol, vind och vatten (lyssnar på Gärdestad idag. Passar både dagens väder och själsliga stämning)

Nej, jag gick inte ut igår. Av tre anledningar: 1. Var otroligt trött. Mitt jobb är liksom ett riktigt jobb. Det vill säga, det är jobbigt. Man ränner omkring hela dagarna utan tid att ens andas. Vilket resulterar i att man är ungefär död när man kommer hem. 2. Taskig ekonomi. Har inte råd att ut och drälla ejenklien. 3. Det är lite tradigt att gå ut själv. Eller kanske inte gå ut, men att förfesta själv. Nu tänker väl kanske någon präktig jävel att "vadå, då kan man väl gå ut nykter?" och på det svarar jag HAHAHA. Idiot.

Idag däremot, idag ska jag åka till Evedal och sola och bada och läsa och skriva litegranna. Det är ett gratis nöje och något som är helt fine att göra själv.

Har en ledig dag och det är så skönt.

Och så vill jag vill meddela intresseklubben att jag har målat om naglarna igen. För fjärde gången den här veckan. Från svart till rött till lila till rosa till lila igen (fast annan nyans av lila än den första). Tog det där hemmablandade rosa till tånaglarna istället. Det passade bättre. Måste köpa snygg rosa nyans till fingernaglarna. H&M har en snygg med bra kvalité och bra pris. Typ 19 kr.

Puss hej

Ps: låromfång har minskat med två cm. Är det ens möjligt?

Olika sätt att spendera tiden

Har gått omkring med stödstrumor hela kvällen. Är det normalt eller? Misstänker att jag har vätska i benen nämligen. Kan vara på grund av fetma. Eller på grund av värmeslag. Eller på grund av hjärtinfarkt. Lägger även upp dem (benen) högt så fort jag sitter ner. Jobbar ju med gamla för tillfället och har fått lära mig att om någon har ont i hjärtat och svullna ben, då ska man sätta mänskan ner och lägga upp benen på pall eller dylikt. Och utifall mina svullna ben nu beror på just hjärtinfarkt tar jag detta på allvar. Har för mig att jag hade ont i hjärtat (utan att vara olyckligt kär) någon gång förra veckan, så risken är stor.

Har även hållit på med nagellack. Ville ha ett som är rosa. Hade ett som var rött i ful nyans och ett som var vitt och fult (vitt nagellack kan aldrig vara fint), så jag hällde över dem i en burk och blandade ihop dem helt enkelt. Nu har jag stora mängder rosa lack. Målade på det på naglarna. Vet inte om det blev någon höjdare men har inget nagellacksborttagare kvar så nu får det sitta där det sitter.

Har även blandat till stora mängder tonfiskröra att ha i kylen och käka till frukost med mera (inspirerad av Katrin).

Det är väl i princip vad jag sysslat med ikväll. I morgon ska jag jobba, jobba, jobba.

Funderar på att gå ut på kvällen. Ensam, eftersom antalet vänner är begränsade just nu. Är det sorgligt eller? Kanske. Får se hur det blir. Läste just att torrt vitt vin är helt ok enligt LCHF. Positivt. Mycket positivt. Är pepp på att festa och gå till DeLuxe och dansa. Typ.

If I buy those jeans I can look like Kate Moss

Jo men bantningen går bra.

Frukost: fil med nötter och blåbär. Mellanmål: fil. Lunch: en gammal gryta som låg i frysen som bara råkade vara typ utan kolhydrater (allt annat har jag rensat bort från hemmet och slängt). Middag: fläskfilé med blomkålspuré och portabellasvamp (står fortfarande på lagning så det återstår att se om det smakar bra. Har aldrig lagat blomkålspuré förr).

Känns positivt det här. Man äter sånt som är gott och så blir man smal. Kan inte bli bättre.