Linda har brutit handleden och vill därför ha ett inlägg tillägnat sig. Jag är med henne. Hon har sin fulla rätt att kräva det efter denna hemska olycka. Hon trampade på en isfläck och drattade omkull och gjorde väl som vilken annan människa som helst med självbevarelsedrift: tog emot sig själv med handen. Det var dock inget vanligt benbrott, hon var tvungen att opereras efteråt och ligga på sjukhus i flera dagar och nätter.
Jag har tänkt och tänkt på hur detta ska kunna uppmärksammas på ett sätt som är tillräckligt för vad händelsen kräver. Tillräckligt men ändå smakfullt. Efter mycket övervägande har jag kommit fram till att det enda rätta och naturliga är att utlysa en tyst minut.
Ikväll klockan 22:00 håller vi en tyst minut för Lindas handled som troligtvis aldrig blir den samma igen. Det är sorgligt, men vi får heller inte glömma allt fint den fått vara med om efter snart 40 år i tjänst.
Klockan 22:00.
1 kommentar:
Tack, Helena, Tack!
Skicka en kommentar