Det var en varm sommardag (kan också ha varit kall och regnig) år typ 2000 och jag var typ 15 år gammal. Jag var på semester med Jennies familj och med Mats familj på Tjörn (kan också ha varit Orust). I alla fall. Vi bodde i en stuga och ägnade dagarna åt att bada och fånga krabbor. Eller alla andra badade. Jag är livrädd för sånt som finns i vattnet på västkusten. Herregud. Det kryllar av brännmaneter och vanliga maneter och krabbor och sjöstjärnor och räkor och allt annat som jag fruktar. En dag skulle jag och Agnes, som då var typ 10, gå ner till stranden och, jag vet inte, glo efter djur kanske? Agnes skulle säkert bada. Jag skulle möjligen doppa tårna. Vi bestämde oss för att gena över en kohage. Det var något av det dummaste jag någonsin gjort. Det var väldigt lerigt där i hagen och vi blev tvungna att hoppa över ett elstängsel. Jag fastnade i leran med en foten på ena sidan staketet och den andra på andra sidan staketet. Man kan säga att mina innanlår blev avrättade genom elektrifiering. Iförd endast bikini stod jag där på leråkern och vrålade. Detta drog till sig bondens uppmärksamhet. Bonden som ägde staketet, hagen och korna alltså. Han kom ut och stängde av elen så att jag kunde komma loss därifrån. God bless bonden. Leriga gick vi tillbaka till stugan för att duscha av oss. Duschen fanns i stugans källare och det var där det magiska inträffade.
Jag övade mig i vanlig ordning på att låtsas-rapa. Det vill säga medvetet dra in luft och sedan rapa ut den igen. Men det gick inte. Som vanligt. Jag var säker på att jag var oförmögen till att utveckla denna talang. Medan jag stod i duschen och Agnes väntade utanför svor jag långa ramsor över mitt rap-handikapp. DÅ sa Agnes de magiska orden: "man liksom stänger igen halsen samtidigt som man tvingar luft att pressas ner i strupen. Sen bara trycker man upp luften igen och då uppstår ett rap". Jag gjorde ett par försök och äntligen, DET LYCKADES! Efter alla dessa år! Så fort jag bara fått kläm på detta lilla knep kunde jag direkt öva upp tekniken och det dröjde inte länge innan jag kunde rapa hela alfabetet. Det var en milstolpe i mitt liv.
Idag nådde jag en ny milstolpe. I morse vaknade jag upp sjukt bakis efter först en förfest som jag hamnade på genom Roxanna och sedan en blöt kväll/natt på De Luxe. Innan jag ens slagit upp ögonen bestämde jag mig för att inte gå utanför dörren på hela dagen. Jag har bunkrat upp med saker för att klara en hel lördag inomhus. Jag har därför inte ens klätt på mig utan haft pojamas hela dagen. Jag har halvlegat i sängen och kollat på inte mindre än 20 avsnitt av How I Met Your Mother. Jag har enbart pausat i detta tittande för att hämta saker att äta. Det började med två mikrade mackor till frukost. När frukost gick över i lunch hämtade jag en gammal godispåse. Sen var det middag och då svängde jag ihop lite kyckling och grillade grönsaker. ALLT har intagits i sängen Vid 21-tiden kom jag på att jag ju har en flaska rödvin ståendes. Varför inte ta ett glas? tänkte jag. Sagt och gjort. Ett glas rött slank lätt ner under loppet av ytterligare ett avsnitt HIMYM. Då kickade röksuget in och nu närmar vi oss den där fantastiska milstolpen. Jag har lovat mig själv att aldrig mer röka i sängen (ja, det har hänt, men aldrig igen. Har aldrig känt mig så sunkig i hela mitt liv). Det var dock alldeles för kallt att röka vid den franska så jag satte på köksfläkten och rökte under den istället. Jag blev genast irriterad över det faktum att jag i tio år försökt göra rökringar utan att lyckas. Jag gjorde ett tusende försök och då... JAG LYCKADES! Jag kom på knepet! Man ska inte med minsta lilla puff blåsa ut röken. Man ska forma munnen till ett O och sedan mota ut röken med läpparna. Så. En vacker ring gled långsamt upp mot fläkten och jag kände att detta är bästa dagen i mitt liv sen den där sommaren på Tjörn (eller om det var Orust).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar