torsdag 16 september 2010

Läste just den här helt otroligt hjärtskärande texten och tänker det att om alla i Sverige hade läst den hade de rödgröna enkelt vunnit valet (vilken fantastisk tro jag har på Svenska folket). Jag tror och hoppas att den texten kommer spridas fort fort fort och att folk orkar och tar sig tid att läsa den. Det har blivit så himla poppis att säga saker som att "arbetslösa är lata" och "de som är sjuka borde skärpa till sig". Jag fattar inte hur man kan vilja stampa på de som har det sämre än en själv. Varför tänker man inte att det är synd om den som är sjuk istället för att misstro den personen och vilja den illa?

Tre dagar till valet. RÖSTA ÅT VÄNSTER PÅ SÖNDAG ELLER DÖ!

onsdag 15 september 2010

Ikväll när jag kom hem från jobbet kändes allt först ganska bra. Åtta timmars hårt arbete med OB och allt. Men så plötsligt kom jag på en grej som fick mig att bryta ihop helt fullständigt och hamna i en degig hög på golvet:

JAG MISSADE DAGENS AVSNITT AV IDOL!

ONT

Jag har så himla ont i ryggen. Kan inte vända mig när jag ligger i sängen och går runt helt rakt när jag går runt (varför går man runt?). Jämrar mig som en gammal tant. Det sitter på vänstra sidan i mitten av ryggen. Jag tror inte att det är njurarna men exakt vad det är, det vet jag inte.

Den stora likgiltigheten

Sen min senaste omgång av sjukan har jag helt tappat sugen för följande: alkohol, cigaretter, kaffe, te, choklad, hångel, romantik och intimt umgänge. Som en sann kristen lever jag nu ungefär. Det är möjligen inte okristligt med kaffe och te, men resten är ju totalt emot. Supa, röka, frossa och ligga runt. Det är väl Gud som står bakom allt elände trots allt. Han har tagit alla känslor och begär ifrån mig och nu sitter jag här likgiltig inför livet. Känner ingen längtan, ingen glädje, ingen sorg. Känner inte ens rädsla inför att bli stucken i inälvorna med nål.

Det enda som existerar är möjligen sug efter vattenmelon, nektarin och kiwi.

Och så är jag helt och fullt besluten att gå och rösta (åt vänster) på söndag.

tisdag 14 september 2010

Bygger världen

Det är konstigt hur den här världen bygger på principen "den enes olycka leder till den andres välgång". Någon är sjuk på mitt jobb och då får jag jobba åtta timmar om dagen resten av den här veckan. Jippi jippi, någon är sjuk! Mycket osympatiskt tänkande.

måndag 13 september 2010

Löst prat 2.0

Idag ringde Aggie och ba "du jag har ju en tvåa i Malmö nu, kan inte du likagärna bo hos mig och va arbetslös som att bo i Växjö och va arbetslös?". Jag vill skrika JAAAA och hyra ett släp och muta någon att köra detta släp ner till Malmö och flytta in illa jävla kvickt. Men så tar liksom verkligheten över och säger till mig att 1) Din hälsa måste bli färdiggenomsökt innan du åker någonstans för om du byter läkare nu, då tar det ytterligare flera månader innan du blir trodd igen och då kanske du hinner dö. Det kan i bästa fall leda till en Lex Maria-anmälning men det konstanta tillstånd som är just döden förändras knappast av det. 2) Om du flyttar nu, då mister du ju det lilla extraknäck du har och kommer förmodligen att svälta ihjäl.

Å en helt annan sida mår jag inte så himla bra just nu. Är inne i en mycket mycket mycket dålig och mörk period av livet och jag tror att det till största del är Växjös fel. Typiskt 80-talisttänk. Skyll på alla andra och slipp ta eget ansvar. Vill-jobba-med-typ-media-generationen i ett nötskal.

SÅ.

Idag har jag suttit hela dagen på bibblan och formulerat ett personligt brev som INGEN (förmodligen alla) kan tack nej till.

Fråga: skulle det löna sig att skicka spontana jobbansökningar till företag/kommuner etc eller skulle det enbart leda till roande kafferastlektyr för de redan lyckliga anställda? Typ "lyssna på det här. HAHA. (tugg på wienerbröd) någon som tror att hon ska få ett jobb (mer tugg på wienerbröd) bara hon skriver ett brev och ber om ett HAHA (tugg tugg) vi lever faktisk i en hopplös lågkonjunktur".

ELLER.

Skulle de tänka "hmm driftigt, hon kan börja med att koka kaffe och tömma papperskorgar".

JAG VILL FLYTTA FÖR FAN!

Löst prat

Såg en så himla sorglig film igår och nu kan jag inte skaka av mig den där sorgen. Remember Me med en het Robert Pattinson i huvudrollen (het även utan vampyrkostym med andra ord). Ja ja. Jag tycker den var ganska bra och inte seg som jag hört folk säga. Det är säkert bara karlar som tycker den är seg. Undermedvetet eller medvetet. Bara för att alla världens män hyser en kollektiv svartsjuka på Robert Pattinson eftersom alla världens kvinnor hyser en kollektiv bensvag kärlek till samme Pattinson.


Nu ska jag vaxa ögonbrynen och sen ska jag uträtta lite ärenden. Eller ska jag möjligen vaxa ögonbrynen efter ärendena? Man ser ut som om man gått in i en dörr/blivit misshandlat efter en sådan vaxning. Inte attraktivt. Att se misshandlad ut har inte samma effekt som till exempel underviktig kokainberoende vacker men trasig, rik och blasé modell i artonårsåldern på väg upp i karriären. Som kanske vissa skulle tro.

Duscha borde jag dock göra innan ärenden. Inget är så icke respektingivande som smutsigt hår. Tänk förortsmorsa som röker under köksfläkten. Vem vill anställa Tabita? Inte för att jag ska gå ut och söka anställning just idag, men man vet aldrig när tillfälle uppstår och då står man väl där i inte bara smutsigt hår utan även med oturen att ha en kaffefläck på ena bröstet och två av misstag uppknäppta knapper mitt på blusen. Pinsamt och förnedrande är bara förnamnet.

söndag 12 september 2010

Toppendag. Verkligen. NOT.

Jobbade till 13 med en sprängande huvudvärk. Gick hem och kräktes. Tog en ipren och la mig i sängen och hoppades att det skulle gå över. Somnade och vaknade två timmar senare med samma jävla huvudvärk. Tvingade i mig en kopp kaffe eftersom att jag har starka misstankar om att huvudvärken hänger samman med att jag inte varit kaffesugen sen sjukan. Koffeinfritt leverne brukar leda till värk i huvud.

Nu sitter jag här i min säng med skräp-tv på i bakgrunden. Som vanligt med andra ord. Har jag nämnt att jag hatar mitt liv eller? Jag brukade vara ute och umgås och festa och fika och shoppa och dra runt och flirta och ragga och dansa och hänga i barer och hitta på roliga saker och typ leva. Och nu gör jag ingenting. Jag bara sitter och glor. Jobbar någon gång. Söker jobb emellanåt. Och ränner till vårdcentralen för att få någon slags diagnos på mystisk sjukdom. Jag umgås inte med någon och de jag trodde var mina vänner är inte det och de jag alltid har ställt upp för gör inte det samma för mig när jag verkligen skulle behöva det. Jag är besviken på alla och vill inte ha med någon att göra längre. Utom min familj.

fredag 10 september 2010

Nu har jag pratat med fyra olika läkare och denna senaste som jag var hos idag ringde en njurspecialist på lasarettet och denna specialist tyckte att jag skulle få en tid till att göra en njurbiopsi. Vet ni hur det går till? Jo, man trycker in en halvmeter lång och ca 2 cm tjock nål rakt in i ryggen och sen drar man loss ett stort stycke av ena njuren. Det är sant, det har jag läst på google. Det är så farligt att hela kroppen kan rasa samman så man dör, men det skiter de i. Det är också sant, även det stod på google.

torsdag 9 september 2010

Nu satte grannen nedanför just på jättehög musik. Det betyder att han ska ligga. Och jag vet att jag kommer få höra hela härligheten. Från förspel till orgasm.

Tänk inte på barnen för fan

Kollade ju så klart på Kungarna av Tylösand igår. Det var verkligen vidrigt. Mycket spya, knulla, bajs, supa och slicka gamlingar i fejjan. Självklart kommer jag kolla nästa gång också. Och självklart fattar jag att folk blir förbannade och äcklade av detta program. MEN ett argument går jag fan inte på: "Tänk på barnen buhu vad är det för budskap vi sänder ut buhu buhu". Sen NÄR får man inte visa tv som är för vuxna? I så fall tycker jag att de kan ta bort alla deckarserier. MAN FÅR INTE MÖRDA. SLUTA VISA MORDEN I MIDSUMMER VAD GER DET FÖR BUDSKAP TILL BARNEN? VA VA VA??? Och sjukhusserier med allt blod och herregud Gränsbevakarna och Cops. Man får faktisk inte smuggla knark över gränser eller köra rattfull. Bort med alla dokumentärer med obehagligt innehåll och Nyheterna och Hells Kitchen (de svär rätt mycket där) och oj, nu sa de just ordet kön på Kulturnyheterna OCH visade en tavla med en kuk på...

Alltså man kan ju klaga på kvaliten på tv-programmen men inte komma och säga att man ska anpassa efter barnen så fort det är något på tv med kass kvalite. Inte om det sänds på tider då barn ska sova i alla fall. ELLER SKA VI ALLIHOP KOLLA PÅ BOLIBOMPA KANSKE?

Nej fy fan. Man tänker på barnen när man sätter sändningstider. Kungarna av Tylösand sänds mellan 22 och 23. Om vuxna ska få titta ifred på TV så är det väl då?

onsdag 8 september 2010

Det enda positiva med att vara sjuk just nu är att tv-tablån är så jävla upphottad. I söndes var det premiär av Filip och Fredriks nya Lite sällskap, igår hade Idol 2010 premiär och det fortsätter självklart ikväll och på torsdag och på fredag. Ikväll är det även Biggest Looser, Skånefruar och Kungarna av Tylösand. Snart har den svenska versionen av Biggest Looser premiär och så är det såklart Svenska New York-fruar och Svenska Hollywood-fruar och Ensam mamma söker.

söndag 5 september 2010

Gissa vem som är febrig, illamående och har ont i halsen och nacken och lederna? Jo, JAG. Jag som både ska jobba och ha möte på jävla arbetsfuckingförmedlingen i morgon.

Känner mig: 1)besviken på alla högre makter, 2) bölig, 3) så trött att jag knappt kan röra mig.

Mkt jobbig resa mellan Olofström och Växjö och då var inte ens tåget försenat i Älmhult.

fredag 3 september 2010

Hunger

Igårkväll när mina kalorier var slut för dagen blev jag plötsligt skithungrig. Kollade på Kniven mot strupen och det var smärtsamt att kolla på maten då när de rensat ut det ruttna och tagit in "bra råvaror" och testlagade nya menyn. Jag tog en kopp te och en cigg och ett tuggummi och försökte döva hungern. Det gick så där. Så istället bestämde jag mig för att gå och lägga mig så att det skulle gå snabbare tills jag fick käka frukost. Och nu, när det är frukostläge är jag inte alls hungrig. Enbart kaffesugen. Är det inte typiskt?

Har däremot jävligt ont i ryggen. På ena sidan strax under skulderbladet. Misstänker att någon utför voodoo på mig. Vem nu det kan vara? Jag som är så underbar, fantastisk, snäll och snygg (om än lite fet) (det finns visserligen folk som hatar feta. Typ Katrin Zytomierzka och Linda Skugge. Fan, om det är någon av dem som utför voodoo skulle jag nästan känna mig lite hedrad. Men varför skulle de det på just mig? De vet ju inte vem jag är heller och så finns det så många som är feta. Och många som är FETARE).

Den här helgen blir en hård prövning för min bantning. Det är svårt att vara hemma hos mamma och hon ba "ska vi inte fika lite?" eller "så, nu har jag gjort en paj och ställt in i ugnen, den äter vi till efterrätt". Det fina med min bantning nu är ju att man faktiskt kan äta allt det där, bara man inte överstiger kalorierna.

Men ändå. Det kommer bli en prövning. Bantningen höll exempelvis inte alls för barnpassningen förra helgen. Så nu gör vi om och gör rätt. Får väl ta med min nya hushållsvåg kanske.

Ta fram papper och penna

Idag ska jag åka till Olofström. Jag är där oroväckande ofta.

Innan jag åker ska jag göra detta:

Klippa och fila naglar, ta bort gammalt nagellack och måla nytt. På både fingrar och tår. Detta är färgerna jag funderar på: rosa, annan nyans av rosa (åt laxhållet), ytterligare en nyans av rosa (mer metallic), svart, turkos, mörklila eller rött.

STÄDA och DISKA (fan, vilken tråkig never ending story. Det gör mig nere. Man kan aldrig göra klart. First thing när jag blir rik: skaffa städhjälp! ((fast inte för 100 spänn i timmen, jag ska betala en arbetslös yngling fett med pengar))).

Leta upp alla viktiga papper man kan behöva hos arbetsförmedlingen. Betyg, examensbevis, arbetsintyg, anställningsbevis och så vidare. Lägga i en fin hög och så.

Fika med två vänner på Askelyckan.

Äh, det var väl typ det. Ducka för intressepilen, annars kan den träffa er rakt i ögat.

torsdag 2 september 2010

Mest om hushållsvåg och strumpbyxor

Var hos läkaren idag och efteråt kände jag intensivt för att tröstshoppa.

Detta är vad jag köpte:

Ett par strumpbyxor som hette Control. Det är meningen att de ska hålla in fläsket. Hoppas de funkar.

Ett par strumpbyxor med låg midja. Det var förmodligen ett dåligt köp. Kan mycket väl bli så att magen väller åt alla håll.

En ny hushållsvåg. Den jag köpte härromdagen funkar verkligen jättedåligt. Det man väger måste väga minst ett kg om den ska ge utslag över huvud taget och då visar den ändå fel på en hel del gram. Idag köpte jag en digital. Gick till kundtjänst och frågade "funkar den här vågen eller?". Hon svarade att den kan visa fel på två gram. Jag kände att det kan jag leva med. Och så frågade jag "kan man väga skitlätta saker också eller?" "Ja" svarade hon och då slog jag till.

Någon som vill köpa min första våg? Femtio spänn vid snabb affär.

Ang strumpbyxor. Det är skitsvårt att hitta de perfekta. Man står i en timme och drar och funderar och läser och jämför. Sen blir man ändå skitförbannad när man tar på sig dem. En gång hade jag ett par som var bra. De var från H&M men sen, när jag slitit ut dem hittade jag aldrig mer ett par likadana. Man kan säga att man hittar rätt vid 1% av gångerna man köper strumpebrallor.

Så har ska de perfekta vara: De ska hålla in utan att man känner som att man håller på att kvävas. Och så ska de inte bilda en valk vid magen så att man ser fetare ut än man är. De ska vara tunna fast ändå heltäckande och absolut inte genomskinliga. De ska inte vara av luddigt material men heller inte vara blanka. Man kan säga att det ska vara som en blandning mellan luddigt och blankt. Matt. Så ska de hålla länge och inte töja sig och bli påsiga vid knäna. Sen ska de vara förstärkta under häl och vid tårna och framförallt inte kasa ner en enda milimeter i grenen.