Filmen om Facebook

Jag och Martina var på bio igår och såg The Social Network. Jag är en värdelös filmrecensent och kan i stort sett bara konstatera om jag tycker filmen var bra eller dålig. Men mitt amatörmässiga utlåtande om The Social Network är: Så. Jävla. Bra.

Känner mig fortfarande helt upprymd.

Ett stycke väldigt modern historia.

I helgen och så vidare

Jättebra kommer den här helgen att bli.

Snart jag jag göra mig i ordning och dra ner på stan. Först ska jag gå in på Subway och beställa en macka av Hanna. Ska vara jätteirriterande och ställa frågor om alla ingredienser. Vart är tomaten odlad? Innehåller brödet några E-ämnen? Rödlök, nej mer rödlök, nej inte SÅ mycket rödlök. Får man provsmaka alla dressingar innan man väljer? Jag vill ha en blandning mellan den, den och den dressingen. Och så vidare. Sen ska jag gå till Systemet och köpa vin. FÖR IKVÄLL ÄR DET FEST. Martina kommer och vi ska käka middag och sen kommer Hanna, Lise och Joakim och eventuellt Roxanna. Sen ba dricka och babbla och gå ut (DeLuxe) och spana och hänga och dansa och ha kul.

I morgon ska jag och Martina typ kanske hänga i stan och på kvällen vet jag inte. Det bestämmer Martina. Det är ju hon som är gäst. På söndag ska jag jobba och på måndag åker jag till Malmö och hänger lite hos Aggie i några dagar.

Idag borde jag verkligen ringa mamma. Hon ringde häromdagen och jag kände mig sur redan innan jag lyfte luren. Det blev inget bra samtal. Därför ska jag ringa och vara supergullig idag. Stackars mammor. De får helt omotiverat ta all skit och sen ba ringer de igen några dagar senare och låtsas som ingenting. Fast vad man förtjänar är ett halvårs tjurande.

Blä, barn!

Igår åkte jag hiss med en mamma som bar på en liten unge, något år gammal. Det är en väldigt liten och trång hiss här i huset och den där lilla ettåringen hamnade rätt nära mitt nylle. Han hade stora runda bruna ögon med långa svarta ögonfransar och så log lite när han tittade på mig. Jag log tillbaka. "Vad söt han är" sa jag till mamman. "Ja, det är han" sa hon. Sen la hon till "men han är sjuk just nu. Febrig och snorig och hostig". Ett skrik fastnade i halsen på mig och jag backade ett steg så att ryggen trycktes upp mot hissväggen. Plötsligt förvandlades ungens förut så fina ögon till mörka hotande och stirrande hål. Och det där leendet, det var inte länge gulligt, det var ett hånleende. Det var som att åka hiss med djävulens avkomma. Jag andades inte igen förren jag var inne i min lägenhet och hade låst dörren.

Om jag känner efter tillräckligt noga kan jag ana en antydan till ont i halsen. Det är så det börjar, sen ligger man där. Snoriga ungar borde inte få vistas utomhus.

Populärkulturella frågor:

Varför har det inte kommit något nytt avsnitt av Gossip Girl den här veckan?
Varför har det inte kommit något nytt avsnitt av Glee den här veckan?

(Vad håller de på med over there?)

Varför har inte Håkans senaste kommit till Spotify än?

Tips?

Jag har ett visst antal bloggar på bokmärken. Jag letar ständigt fler men det är få som fångar mitt intresse. Så plötsligt hittar jag en ny men då ryker en annan för att den blivit totalt ointressant. Igår plockade jag dit Tommie X (adress funkar för tillfället inte och kan därför inte länka) och idag rök Katrin Zytomierska. Jag är bara såååå trött på att läsa typ "Haha era tjockisar därute som är lata och ba ger upp er bantning när jag är så jävla bäst att jag jobbar järnet tills allt är borta". Det är inte provokationen som får mig att tröttna, det var väl den som fick mig att läsa från första början, det är tjatet och upprepningarna. VI VET ATT DU ÄR BRA PÅ ATT BANTA. Något nytt som hänt senaste tiden?

Funderar på att lägga till Frans, samtidigt som jag vet att Linda Skugge snart ryker. Det är inte provokationen där heller. Det är tjatet. "Era lata och arbetslösa/sjukskrivna idioter där ute, kolla på mig hur bäst jag är". Hallå vi har fattat att ditt självförtroende stigit dig åt huvudet och att du inte känner någon som helst sympati för dem som inte är lika perfekta. Alternativt publicerar hon en suddig bild på dagens lunch/dagens frisyr/dagens utflykt med texten "dagens lunch"/"dagens frisyr"/"dagens utflykt" under. Jaha kul intressant verkligen.

Annars läser jag för tillfället (förutom Tommie X då, behöver ju inte bli tjatig/are jag med) följande bloggar:

Fobollsfrun
Popmorsa
Ebba von Sydow
Hanna
Spiderchick
Calle Schulman
Bloggkommentatorerna

Vill läsa FLER! Dock inga modebloggar. Somnar direkt. Och inga fjortisprovokationsbloggar ala Kissie, Dessie mfl. Tråk, tråk tråk och noll inspiration, läsupplevelse, humor eller annat som fångar intresset.

JAG ÄR FRI

Nu har jag kollat på alla avsnitt av How I Met Your Mother som finns tillgängliga. 119 stycken. Herregud, det är en hel arbetsvecka. Men nu kanske jag kan ägna mig åt andra saker istället. Som att...

kolla på Gossip Girl och Glee?

Hallå. Ny favvoblogg. Tommie X. Har läst lite sporadiskt förr men inte fattat själva storheten (lite som med How I Met Your Mother). Men alltså, ÄLSKA!

Jag blir så avis när jag läser den bloggen. Den där Tommie X lever det liv jag inte ens kan drömma om att få leva. Vadå bara glida runt i blå läppar och silvriga platådojjor med ett ständigt glas rött i näven.

Nej men här sitter jag på bibblan. I Växjö. Still arbetslös. Dock: still cool.

Kryptiskt meddelande

Förra veckan fick jag brev från Växjö-hem om att de skulle in i lägenheterna och kolla...nåt. Typ ventiler eller element eller vad det nu var. De skulle i alla fall starta idag. Och jag hatar sånt här. Då måste man ju vara påklädd redan klockan 07 på morgonen. Ifall det plötsligt stövlar in en främling liksom. Men just idag var det ju ingen fara eftersom jag ändå skulle upp tidigt och ha mitt fantastiska jobbcoach-möte. När jag kom hem hoppades jag att det skulle ligga en lapp nånstans där det stod "Hej det är jag som är Roger (eller annat valfritt vaktmästarnamn) och jag har idag kollat elementen eller om det var ventilerna i din lägenhet". MEN ingen lapp. Så hur skulle jag då veta om de hunnit min lägenhet idag eller inte? Hur skulle jag veta om jag måste vara påklädd svintidigt i morgon också?

DÅ gick jag in på toan och hittade ett slags bevis. Eller meddelande kan man kalla det. TOARINGEN VAR UPPFÄLLD! Herregud. Här lever man i lugn och ro och behöver aldrig någonsin tänka på att peta på toaringen med fingrarna eftersom det inte finns några karlar här (jag har pli på eventuella manliga gäster). Så går en vaktmästare in och kissar på min toa! UTAN ATT FÄLLA NER RINGEN. Tack så jävla mycket Växjö-hem.

Min coach!

Idag har jag träffat en jobbcoach. Vilken grej alltså. En snubbe som får betalt för att skaffa mig ett jobb. Det var en typisk ekonombackslickbratförsäljar-typ och han sa att "det är lika viktigt för mig som för dig att du får ett jobb" (alltså han får bara betalt om/när jag så att säga fått in foten på arbetsmarknaden) och vi vet ju alla att ekonombackslickbratförsäljar-typen alltid får sin vilja igenom. Egen konsultfirma och allt hade han. Säkert kommer han ha en mille på kontot innan han är 30. Säkert var han mer framgångsrik än mig vid 19 års ålder än jag är nu, vid 25. Inte så svårt att slå i och för sig.

I alla fall.

Vi gjorde saker som: skriva ner alla mina bra egenskaper på ett papper. "Vart ska jag börja? Och hur ska jag kunna sluta?" frågade jag. Inte. Sen sa han att jag kan ringa honom NÄR SOM HELST som jag undrar något om jobb eller kanske ska på en intervju och behöver bli peppad.

Jag ser framför mig att jag dagen innan en anställningsintervju står inne på H&M och lider helvetets alla kval. Men så plötsligt kommer jag på: jag kan ju alltid ringa min coach. Och jag ba "Hej du, det är jag. Liiiite panik här kan man säga. Ska jag välja en kavaj med eller utan axelvaddar inför intervjun i morgon?".

Mot slutet av mötet hände det magiska. Det som fått mig att gå runt och vara odrägligt självsäker hela den här dagen: Jag gnällde lite om att det är ingen mening att sitta här och prata om intervju EFTERSOM JAG FAN ALDRIG BLIR KALLAD PÅ INTERVJU ÄNDÅ. Så gav jag honom Det Personliga Brevet (man skulle ta med CV och brev) som jag formulerade på bibblan härom dagen för att han skulle kunna granska det och tala om vad felet är. Han läste och då *KABOOM* sa han det: "detta är verkligen jättebra. Jättebra. Verkligen. För mig är det en gåta att du inte blir kallad på intervju". HA! Sen kollade han på CV:t och han gillade det också. YES!

Men så återstår frågan: Varför blir jag aldrig kallad på intervju? VA VA VA???

Ps: Kan man få en kärleks-coach tilldelad sig också? Vilken myndighet går man till om man vill ha en sån?

Ps2: Förlåt för överanvändandet av kolon i den här texten.

Någon?

Sugen på att köpa båt?

Story of my life

Det var en varm sommardag (kan också ha varit kall och regnig) år typ 2000 och jag var typ 15 år gammal. Jag var på semester med Jennies familj och med Mats familj på Tjörn (kan också ha varit Orust). I alla fall. Vi bodde i en stuga och ägnade dagarna åt att bada och fånga krabbor. Eller alla andra badade. Jag är livrädd för sånt som finns i vattnet på västkusten. Herregud. Det kryllar av brännmaneter och vanliga maneter och krabbor och sjöstjärnor och räkor och allt annat som jag fruktar. En dag skulle jag och Agnes, som då var typ 10, gå ner till stranden och, jag vet inte, glo efter djur kanske? Agnes skulle säkert bada. Jag skulle möjligen doppa tårna. Vi bestämde oss för att gena över en kohage. Det var något av det dummaste jag någonsin gjort. Det var väldigt lerigt där i hagen och vi blev tvungna att hoppa över ett elstängsel. Jag fastnade i leran med en foten på ena sidan staketet och den andra på andra sidan staketet. Man kan säga att mina innanlår blev avrättade genom elektrifiering. Iförd endast bikini stod jag där på leråkern och vrålade. Detta drog till sig bondens uppmärksamhet. Bonden som ägde staketet, hagen och korna alltså. Han kom ut och stängde av elen så att jag kunde komma loss därifrån. God bless bonden. Leriga gick vi tillbaka till stugan för att duscha av oss. Duschen fanns i stugans källare och det var där det magiska inträffade.

Jag övade mig i vanlig ordning på att låtsas-rapa. Det vill säga medvetet dra in luft och sedan rapa ut den igen. Men det gick inte. Som vanligt. Jag var säker på att jag var oförmögen till att utveckla denna talang. Medan jag stod i duschen och Agnes väntade utanför svor jag långa ramsor över mitt rap-handikapp. DÅ sa Agnes de magiska orden: "man liksom stänger igen halsen samtidigt som man tvingar luft att pressas ner i strupen. Sen bara trycker man upp luften igen och då uppstår ett rap". Jag gjorde ett par försök och äntligen, DET LYCKADES! Efter alla dessa år! Så fort jag bara fått kläm på detta lilla knep kunde jag direkt öva upp tekniken och det dröjde inte länge innan jag kunde rapa hela alfabetet. Det var en milstolpe i mitt liv.

Idag nådde jag en ny milstolpe. I morse vaknade jag upp sjukt bakis efter först en förfest som jag hamnade på genom Roxanna och sedan en blöt kväll/natt på De Luxe. Innan jag ens slagit upp ögonen bestämde jag mig för att inte gå utanför dörren på hela dagen. Jag har bunkrat upp med saker för att klara en hel lördag inomhus. Jag har därför inte ens klätt på mig utan haft pojamas hela dagen. Jag har halvlegat i sängen och kollat på inte mindre än 20 avsnitt av How I Met Your Mother. Jag har enbart pausat i detta tittande för att hämta saker att äta. Det började med två mikrade mackor till frukost. När frukost gick över i lunch hämtade jag en gammal godispåse. Sen var det middag och då svängde jag ihop lite kyckling och grillade grönsaker. ALLT har intagits i sängen Vid 21-tiden kom jag på att jag ju har en flaska rödvin ståendes. Varför inte ta ett glas? tänkte jag. Sagt och gjort. Ett glas rött slank lätt ner under loppet av ytterligare ett avsnitt HIMYM. Då kickade röksuget in och nu närmar vi oss den där fantastiska milstolpen. Jag har lovat mig själv att aldrig mer röka i sängen (ja, det har hänt, men aldrig igen. Har aldrig känt mig så sunkig i hela mitt liv). Det var dock alldeles för kallt att röka vid den franska så jag satte på köksfläkten och rökte under den istället. Jag blev genast irriterad över det faktum att jag i tio år försökt göra rökringar utan att lyckas. Jag gjorde ett tusende försök och då... JAG LYCKADES! Jag kom på knepet! Man ska inte med minsta lilla puff blåsa ut röken. Man ska forma munnen till ett O och sedan mota ut röken med läpparna. Så. En vacker ring gled långsamt upp mot fläkten och jag kände att detta är bästa dagen i mitt liv sen den där sommaren på Tjörn (eller om det var Orust).

Mitt hår (aka mitt bästa samtalsämne)

Nu har den perioden börjat då man slipper fixa håret när man ska gå ut. Med den förutsättningen att man inte ska gå in någonstans och blir tvungen att ta av sig ytterkläderna. Vi talar möss-säsong.

Så idag när jag vaknade så här...:


...behövde jag inte börja planera för "hur fan ska jag lösa detta?" För två sekunder senare såg jag ut så här:


Dock löser ju inte det problemet med att jag är osminkad och fortfarande har pojamas på mig trots att klockan är 11:31.

Igår hade jag jordens mest seriösa frisyr bara för att jag skulle ha The Right Feeling när jag skrev en extremt seriös jobbansökan. Så här ser jag ut när jag är seriös:


Man ser ju hur klart och tydligt som helst att jag skulle passa in perfekt på ett kontor. ELLER HUR?

Tv-serie jag gillar

Under loppet av fyra dagar har jag kollat på 42 avsnitt av How I Met Your Mother. Jag är en sjuk person med alldeles för mycket fritid.

Laddar ner tredje säsongen i detta nu. Kan knappt vänta. Sjukt kul serie by the way. Skrattar i min ensamhet och det gör man inte så ofta. Man kanske fnissar till i sin ensamhet, men knappast skrattar.

Och ni vet Lily och Marshal i serien? Om jag någonsin stadgar mig vill jag ha exakt ett sådant förhållande som de har. Det är i mina ögon det perfekta förhållandet.

Oj. Där har vi det svart på vitt: varför jag är kronisk singel. DÄRFÖR ATT DET PERFEKTA FÖRHÅLLANDET FINNS BARA I TV-SERIER OCH INTE I VERKLIGHETEN. Lika bra att fortsätta va singel herregud.

Nu ska jag ut och gå med Roxanna. Vi gillar att prata om exakt samma saker. Killar, bantning, tv-serier och killar. Därför kan vi promenera ihop timme ut och timme in och bara prata om de här sakerna. Kan nämnas att hon också är singel. Vad prata man om när man inte är singel? Panellängder och förvaringsmöjligheter och bullbak eller vadå?

Kära Gud

Sitter på bibblan och skriver på ett revolutionerande personligt brev. Eller, ambitionen var i alla fall det. Och med revolutionerande menar jag revolutionerande bra. Det är ett jobb jag VERKLIGEN vill ha. Alltså VERKLIGEN. Det är inom mitt utbildningsområde och det är i Malmö och jag skulle bli en lycklig och hel människa om jag fick det jobbet. Gode Gud som bor i himmelen eller om du finns överallt eller bara i skogen eller kanske på en solig strand vid Medelhavet, gör så att jag får det här jobbet. Då ska jag aldrig mer i hela mitt liv gnälla över småsaker. Som till exempel "jag har ingenting att ha påååå mig" eller "åhhh vad mitt hår är trist och platt" och så vidare. Inte ens över skoskav, huvudvärk, en tråkig söndag, snöblask eller människor som går låååångsamt i bredd på trottoaren ska jag gnälla.

Oj. Där förlorade jag mig lite.

Sitter alltså på bibblan och skriver. När jag behöver pausa laddar jag över bilder i datorn, läser bloggar och lyssnar på musik.

Och så har jag skapat ett gmail-konto. Känner att det är mer seriöst med gmail än hotmail vid jobbsökande. Har förhoppningar om att detta gmail ska hjälpa mig få det här jobbet. "En verkligt seriös person" ska de tänka, de som anställer.

Förresten har jag bestämt mig för att köpa en Volumaster från Björn Axén. Har hela 600 kr i presentkort i en affär där man kan köpa olika maskiner till håret. Vore inte en Volumaster svaret på alla livets svåra frågor? "Revolutionerande produkt som lyfter håret från hårroten och skapar fantastisk volym". Mmm... Volumaster. En kombination av orden Volume och Master. Perfekt.

För bra för att vara sant

Detta blåmärke är ett av de bästa jag någonsin haft. Jag kan därför inte bara låta det blekna bort till ingenting utan att dokumentera det.

Resultatet av ett misslyckat försök till blodprov.

3 + 1

Idag var jag och lämnade blodprover på vårdcentralen. Och jag var väldigt lugn och sansad för en gångs skull. Bad att få ligga ner och kände att det här går ju jättebra. Sen stack sköterskan tre gånger utan resultat. Då började jag darra och kände mig svimfärdig och jävligt illa till mods. Så hon fick hämta hon en kollega som hade som en gloria över huvudet och om man kisade lite såg man att hon hade vingar på ryggen. Hon stack en lyckad gång utan att det ens kändes ett enda dugg. Fem rör tog de och nu ser jag ut som en gammal heroinist.

Är jag väldigt spänd på resultatet. Hittar de inget som är fel vet jag inte vad jag gör.

Äh, nu är de på G.

Måste gå.

Puss hej.

Vad fan händer?

Nu sitter jag här och är lite full och funderar på om jag blivit bortglömd. Vart är folk? Eller snarare, vart är Hanna och hennes kille? Inte för att de inte är folk, men när jag skriver folk så låter det ju som att jag sitter här och väntar på en massa folk. Det gör jag inte.

Hanna och Joakim skulle på kalas och sen skulle vi förfesta och sen skulle vi ut. De har fortfarande inte hört av sig och klockan är exakt 21:20. HALLÅ! Hur länge varar ett kalas? Hur långt är ett snöre? Kommer ihåg när man var liten och ba "näääär är vi framme???" och så fick man svaret "strax". Jaha, hur länge är en strax då? Va?

Tänk om det blir så att jag drack en vinare och sen ba "nej det blir inget. Det blev så sent och det är ju en dag i morgon också. Det är dags att tänka på refrängen". Så gör man inte mot en vän som är singel!!

Igår hände något fantastiskt. Som inte hänt på säkert ett år.

Jag var i affären och skulle bland annat köpa ett paket cigg. Precis innan jag drog visa-kortet, håll i er nu, frågade hon i kassan: "får jag se ditt leg?".

"Jahahaadå" svarade jag och hivade glatt upp legget ur plånkan. Hon måste alltså ha tänkt att möjlighet finns att jag skulle kunna vara 17 år gammal. Hurra hurra! Jag ser alltså ut att kunna vara åtta år yngre än jag egentligen är. Det är något jag kommer ha nytta av för resten av livet.

Och en dag på jobbet var det en kollega som sa "jag fattar inte att du är 25, då ser mycket yngre ut".

"Guuuuud ja veeeet" sa jag då och var glad resten av den veckan.

Innan Klubbland

Det är inte enbart tragiskt att förfesta med sig själv. Det finns positiva grejer också. Som att man får vara sin egen DJ. Ikväll blir det Håkan och bara Håkan.

Frasse

Idag fick jag telefonsamtal från Rasmus. Det lät ungefär såhär:

Rasmus: Hej.
Jag: Heeeej lille vän. Är det Rasmus som ringer?
Rasmus: Ja.
Jag: Vad gör du för något?
Rasmus: Åker bilen.
Jag: Och så bestämde du att du skulle ringa världens bästa moster?
Rasmus: Ja mhm.
Jag: Har ni varit i Malmö och handlat?
Rasmus: Ja.
Jag: Köpte ni nåt lördagsgodis?
Rasmus: Nej.
Jag: Du vet väl att det är lördag och att det är din mänskliga rättighet att få godis idag?
Rasmus: Mhm.
Jag: Säg det till mamma.
Rasmus: Ja.

Klick.

Det visade sig att han bara fått låna mobilen att leka med och så hade han råkat ringa till mig. Men guuuuu va gulli han e. Han ploppade just ut och nu kan man typ ha konversation i telefon med han.

En ledig dag

Efter en massa hårt (men roligt) slit på jobbet med en värkande kropp (har av okänd anledning ont precis överallt) är jag äntligen ledig för en dag. Och den ledigheten ska jag spendera på följande vis:

I vägrätt läge i sängen under täcket ätandes ostbågar gloendes på tv och möjligen ett par avsnitt av True Blood på datorn.

Sen vid kanske femtiden, då ska jag vaxa ögonbrynen, duscha, raka benen, måla naglarna, smörja in hela kroppen i kokos- och vaniljdoft, klämma in mig i ett par control-strumpbyxor, föna håret, fixa frisyr (har inte bestämd mig för om det ska vara lockigt, risigt, uppsatt, nedsläppt), ta på mig en sjukt kort klänning, sminka mig med eyeliner och rött läppstift, öppna en flarra vin och bli lite full.

Sen vet jag inte riktigt. Om det kommer nån hit eller om jag ska någonstans på förfest. Men sen ska jag i alla fall ut.

Objektifierar

Kollar på Idol (så klart). Nu har jag delat upp deltagarna i bra och dåliga. Eller kanske snarare delat upp dem i de som jag gillar och de som jag ogillar.


Här är de jag gillar:

Alice. Cool röst.
Linnéa. Gillar henne så länge hon inte pratar, då irriterar jag mig på henne. Känns som att hon tänker "åh vad gullig och busig jag är när jag beter mig så här härligt och superspontant". Men hon är ju sjukt cool annars.
Olle. Så snygg och så bra.
Minnah. Söt med sin skelögdhet och sneda tänder och härlig att lyssna på.
Daniel. Vilken kille! Om det inte hade varit för att jag är rädd att framställa mig själv som en snusktant skulle jag vilja skriva att han är urhet, trots sina blott 20 år. Låt säga att jag gick på gymnasiet nu och han gick på samma skola, herregud vad kär jag hade varit i honom då.
Andreas. Jag kan erkänna att jag avskydde honom i början. Han både ser ut och beter sig som en tvättäkta muffare. Men han har ändå något som gör att jag vill ha honom kvar.
Sassa. Så himla grym och cool och snygg!


Här är de jag inte gillar:

Elin. Jag vet inte varför, men jag irriterar mig på henne. Trots att hon egentligen har allt. Tror att det kan vara något med de långa svängiga armarna.
Geir. Hallå! Gammal!
Jay. Om man ska va med på tv kan man väl i alla fall tvätta håret eller?
Linda. Hon tror att hon är cool men är i själva verket är hon töntig. Försöker göra sig till med "tuffa " miner och har sig.

Ful

Blev just fotad av en tidning. PINIGT! Men eftersom att jag alltid blir urful på bild (möjligen även i verkligheten, men jag väljer att tro att jag enbart är fotoful) misstänker jag att fotografen i fråga väljer bort de där jag syns. Vilket skulle vara skönt, men samtidigt som en bitch slap rakt i fejjan.

OCH ALLTSÅ fotografen var så fruktansvärt urhet att jag blev helt röd och darrig. Som man lätt blir av snygga killar (och tjejer).

Miljöaktivisternas största fiende

När jag kom hem från jobbet igår plockade jag fram käk från frysen, tinade upp det och kokade lite potäter till. Sen kollade jag ett avsnitt av Gossip Girl (hurra, nya avsnitt!) och så begav jag mig ut för att möte en kollega och gå en promenad. Två och en halv timme senare kom jag hem igen och kollade ytterligare ett avsnitt GG, tog en dusch och läste ett tjugotal sidor i bok. Sen gick jag och la mig. I morse vaknade jag strax innan åtta, gjorde mig i ordning och gick ut i köket för att blanda ihop en kopp snabbkaffe. DÅ upptäckte jag att jag glömt stänga av plattan på spisen, när jag kokade potatis kvällen innan. Vilken osis. Det där händer mig ideligen. Jag är värdelös på att komma ihåg att stänga av spisen.

Alla dessa idioter

Det är nästan alltid irriterande när man får negativa svar på jobbansökningar man skickat. Jag skriver nästan därför att det finns tillfällen då man istället känner för att hånskratta. Det är när svaret är felstavat eller felskrivet. Då känner jag ba "nej, ni är inte värd mig era dumma idioter". Denna vecka har jag skördat följande dumhuvvesvar:

Från Karlshamns kommun: I ämnesraden "Ang. jobb ansökan". VEM I HELA JÄVLA HELVETE fattar inte att särskrivning är förbjudet? Va? DET HETER JOBBANSÖKAN.

Och så detta som helt klart är ännu värre, från Försäkringskassan: "Vi tackar för visat intresse. Vi måste tyvärr meddela att anställningen du har sökt har tillsatts med annan sökande. Alla lediga anställningar inom Försäkringskassan hittar du på vår hemsida". ANSTÄLLNING? DET HETER TJÄNST. LEDIGA TJÄNSTER. Haha. "Alla lediga anställningar". Haha. Försäkringskassan. Vem vill jobba där anyway?

Kan inte släppa det här med att sverigedemokraterna hade folkdräkt i kyrkan igår. Tänk på det alla rasister där ute som röstade på SD. De vill inte bara stänga gränserna kring Sverige, det handlar inte enbart om att de tycker att vissa är mer värda än andra.

De vill även:

(Som sagt) att vi ska gå omkring med knätofsar hela tiden. Att vi bara ska lyssna på svensk musik, alltså traditionell svensk musik. Vad är det? Dansband? De vill förbjuda pop och rock och hiphop (framför allt hiphop). Och så ska vi bara äta svensk mat. Typ brunsås och potäter VARJE DAG!

Vad är det för liv? Va va va? SD symboliserar för fan allt som är tråkigt.

Fan vilka jävla jubelidioterrasistsvinbakåtsträvarhelveten.

Knätofsar

Läser det här inlägget av Fotbollsfrun och fnissar högt här på jobbet. Kan inte sluta fnissa.

Boss

Jobbar extra ett par veckor på min gamla praktikplats. Just i detta nu är min chef iväg på ärenden och då är det JAG som är (självutnämd) chef. Jag bossar runt och pekar med hela handen och ger instruktioner och säger saker som "sätt igång och jobba nu!". Själv sitter jag här och bloggar. Jag är den perfekta chefen.

Egentligen bloggar jag inte på arbetstid. Jag har lunchrast. Men det hade varit rätt soft att vara en sån chef som ba "gör det och gör det" och så slösurfar man själv under tiden.

En dag älskling, en dag!

En bild

Hittade en bild från i fredes på Växjöpuls. Vi ser ju ut att ha det riktigt kul. Hanna, Kari, jag och så en suspekt karl.

Förlåt, förlåt, förlåt

Nu har det gått så länge sen jag skrev senast att jag inte ens tänker göra ett försök att gå igenom vad som hänt sen sist. Det var kanske det katastrofala valresultatet som tog luften ur mig. Eller nåt. Idag har jag varit på Leos Lekland med Linda och barnen. Just nu lagar jag söndagsstek. Under tiden tycker jag att ni ska kolla in nedanstående filmklipp från Australias Next Top Model, finalavsnittet. Plågsamt är bara förnamnet. Haha. Sadisten inom mig hånskrattar rått.