Men denna byggnad alltså. Man kan ha många åsikter kring den. Det måste exempelvis vara en fåfäng jävel som ritat den och det måste vara en ännu mer fåfäng jävel som bestämt att den ska byggas. Man kan också ha åsikter om att de byggt tornet på Sveriges blåsigaste punkt.
Men, det är en jävligt mäktig byggnad. Står man nedanför och kollar upp så tar det aldrig slut. Man ser inte toppen. Om natten är det ännu mäktigare. Dessutom är den magisk. Om man går mot byggnaden så flyttar den sig hela tiden bakåt. Man går och går och går men kommer aldrig fram.
Agnes och Viktor bor granne med detta torn och det är bra, för man kan inte gå vilse när man är på väg hem till dem.
Här är utsikten från deras lägenhet:
De har svinhögt i tak med en etagevåning. Väggarna är målad betong. Hela ena sidan består endast av fönster från golv till tak och man ser havet. Att sova där på etagevåningen är lite som att sova under bar himmel, om man drar upp persiennen. Det är väl blåsten som är det neggiga med stället de bor på. Går man utanför dörren så står håret rakt upp och gör man en grimas så förblir man sån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar