NEJ

Får hela tiden inbjudningar på Facebook till såna här vedervärdiga hemförsäljarpartyn. Jag vägrar svara varken ja eller nej. Vägrar. Sen får man meddelanden som "det skulle vara bra om folk svarar så att jag vet hur många som kommer". Man ba: nej? NEJ jag vill INTE komma hem till dig och köpa skit som jag jag inte vill ha för att DU, som jag inte träffat på över tio år, ska tjäna pengar på det. NEJ är svaret. Men eftersom att jag inte bett om några jävla inbjudningar tänker jag inte osa. Det är under min värdighet.

En gång skrev den här personen till mig på chatten, typ: "Hej hoppas allt är bra. Jag undrar om du vill bli försäljare av bla bla, det är faktiskt jätteroligt".

Återigen. NEJ NEJ NEJ. Då svarade jag det också. Men vad jag egentligen skulle vilja skriva var att: "jo de senaste tio åren, alltså sen vi sågs senast, har jag tagit studenten, flyttat hemifrån, utbildat mig, blivit moster minst tre gånger, flyttat, flyttat igen, bott utomlands, varit lycklig, varit olycklig, varit kär, varit arbetslös, fått jobb, sagt upp mig, börjat en ny utbildning, flyttat tillbaka dit jag en gång kom ifrån. Livet har varit både upp och ner och så vidare. Själv? Och förresten, NEJ, jag vill inte börja sälja skit och tjäna pengar på att mina vänner och bekanta känner sig tvingade att köpa saker de inte vill ha för att de inte kan med att säga NEJ".  

Nyligen la samma person till mig i någon facebook-grupp som funkar som en loppis. Folk byter alltså skit med varandra. Gamla barnvagnar, hoppgungor och skitfula soffkuddar i stilen shabby chic. Visste inte ens att man kan lägga till andra i grupper. Jag gick ur gruppen inom loppet av fem sekunder, men ändå, NEJ!