Jo, tänkte på en sak. Nu när jag alltid är glad (det funkar fortfarande, så här länge jag jag inte hållit ett nyårslöfte sen 1998) så måste jag ju sluta förakta andra som är glada. Har alltid tyckt att sådana människor är dumma i huvudet. "Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad" som Markus Krunegård så bra beskriver det. Risk finns ju annars att jag börjar förakta mig själv och då är vi tillbaka på ruta ett.
Eller kan jag vara glad och fortsätta gilla folk som är bittra? Och förakta resten? Eller man kanske inte måste bestämma sånt på förhand. Man kanske ska se beyond det. Ytterligare ett område där jag måste ändra inställning. Måste bli mer öppen inför andra människor och inte avfärda dem på grund av detaljer.
Känner att det händer saker med mig. Andra brukar väl upptäcka sig själva i tonåren, jag börjar nu. Men bättre sent än aldrig. Tre år från 30. Skjut mig. Nej förresten. Det är vad mitt gamla bittra jag hade sagt. Mitt nya jag ska omfamna medelåldern med värme och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar