Vi bakade rabarberpaj och bjöd mamma och Lars på. Sen var vi på lekplatsen i byn. Jag bestämde att jag skulle försöka stå ut i minst en timme. Dock att lekplats är det mest långtråkiga i världshistorien. Efter 45 minuter (som kändes som 45 timmar) ställde jag den magiska frågan: "vill du leka mer eller ska vi gå till affären och köpa godis?". Det blev godis.
Gick jobbigaste rundan hem. Bara branta uppförsbackar. Jag var helt knäsvag för jag hade inte käkat på flera timmar och det var varmt och jag var törstig och svettig. Hela vägen hem var vi rörande överens om att vi längtade hem till huset och att vi skulle gå in direkt och dricka vatten och laga mat. När vi äntligen kommit innanför grinden sa Rasmus att han "är en stor pojke som kan gå upp för trappan själv". Så jag lyfte ur honom ur vagnen och då swisch sprang han iväg och vrålade "nanana du kan inte ta mig". När jag tog ett steg i hans riktning sprang han längre och längre bort. Jag orkade inte leka den leken. Som en dåre vrålade jag istället så alla grannarna kunde höra att "KOMMER DU INTE NU SÅ LÅSER JAG DÖRREN OCH ÄTER JAG UPP ALLT DITT GODIS". Tyvärr går det inte att varken diskutera med eller hota ungar i trotsåldern.
En lätt brottningsmatch senare och vi kom in. Vi blev vänner igen och lagade mat och käkade och sen hade vi lördagsmys och kollade på Pippi.
Tänkte på det att den enda i Pippi som är någorlunda vettig är Prusiluskan. Men hon är den man ska tycka är en knäppskalle. Hon har ju faktiskt helt sunda åsikter. Som det att en nioåring inte ska bo ensam. Samtidigt är hon förstående när Pippi beter sig som en idiot på kaffekalaset bland alla fina damer och förklarar för de andra att stackaren inte har några föräldrar. De andra damerna är inte ett dugg förstående.
Jaja. Nog om det. Nu är rockfestivalen över och jag är trött som ett as utan att ens ha varit där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar