I flera veckor har jag varit besatt av keso. Jag har käkat keso till frukost, middag och kvällsmat. "Halleluja" har jag tänkt varenda gång jag slevat upp keso i en talrik, "någon annan maträtt behövs inte, inte när det finns keso". Det har gått åt rätt mycket keso med andra ord. Varje dag har jag sprungit till affären och köpt mer och mer. Igår tänkte jag att nej, nu köper jag ordentligt med keso så att jag slipper gå till affären varenda dag. En hel liter köpte jag. När jag kom hem och precis stängt dörren om mig kändes allt lite obekvämt. När jag ställt in keson i kylskåpet kunde jag inte ignorera känslan längre: Jag har tröttnat på keso. Keso står mig upp i halsen.
Nu kommer den där jävla keson blänga på mig varenda gång jag öppnar kylskåpet. Den kommer blänga på mig till dess att den passerat bäst före datum och jag äntligen kan kasta den. Efter det kommer den att förfölja mig i mina mardrömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar