Var hemma hos Jennie mfl en stund idag. Rasmus körde med onda blicken direkt jag klev innanför dörren. Men så övergick hatet mer i nyfikenhet och han började stirra på mig och fnissa hysteriskt. Efter bara några minuter vågade han klappa lite på mig. Sen umgicks vi en stund kring ett av hans intressen: att dra en resväska runt runt. Jag drog en stor och han en liten och han var förtjust. Agnes kom ut från ett hörn och hon och jag hej-kramades. Då kom plötsligt Rasmus och sträckte upp sina små armar mot mig och ville kramas han också. Jag lyfte upp honom och kramade honom och då blev han genast förskräckt och sparkade och slogs tills jag satte ner honom igen. Men det var en början. När vi alla skulle ut och gå en runda, GISSA vem ungen kom till när han ville ha hjälp att knäppa jackan? Mig. MIG! Ljuvligt.
När jag haft ansvaret för honom i hela tre nätter kommer han älska mig igen (så som han älskade mig förra sommaren när jag passade honom var och varannan dag). Visst?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar