Idag gick Julia ut sexan och jag var på skolavslutningen. Hon sjöng solo! Och herregud vad fint det var. Jag har aldrig hört henne sjunga innan så jag var ganska nervös. Man har ju varit på skolavslutningar förr. Det brukar stå en rädd liten gosse eller flicka och sjunga med darrig svag röst. Det är så klart fint på sitt sätt, men inte så väldigt bekvämt för varken den som sjunger eller för publiken. Men Julia är inte som andra barn. Hon sjöng med hög och klar och ren och fin stämma ackompanjerad av piano. Det var vackert och hjärtskärande. Hela publiken bölade. Jag såg tårar överallt. Hon fick så mycket applåder när hon var klar att man nästan inte trodde det skulle ta slut. När rektorn skulle hålla tal efteråt kunde han knappt prata för att han grät förtjusningstårar. Ja, ni skulle vatt där helt enkelt.
Jag tror vi har en stjärna i familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar