Pretending

Var ute och gick en långrunda idag (jo, det är sant. Hade till och med rediga jumpaskor och jumpabrallor på mig och typ powerwalkade. Hela vägen runt sjön plus lite till). Plötsligt ropade någon mitt namn och jag vände mig om. Där stod en snubbe och log och sa "det var länge sen". Jag kände paniken. Vem fan är det här? Jag spelade teater och ba "Heeeej" och kramade människan. Han frågade vart jag hållit hus och vad jag gör nu. Panik panik. Vem är det? Efter ett par evighetslånga minuter kom jag på att det var någon jag jobbat ihop med en gång i tiden. Lättnad. Jag är så himla ansiktsblind. Det är ett handikapp jag måste dras med. Pinsamheten att behöva ställa frågan "Vem är du nu igen?" är oerhörd. Tur att jag kan spela. En jävla tur.