Chocken

Ok. Nu är jag redo. Den värsta chocken har lagt sig.

Igår bet jag av en tand. Den var trasig sen två år tillbaka och igår lossnade ytterligare en stor bit. Paniken. Jag insåg: jag måste gå till tandis. Jag steg upp aptidigt i morse och ringde för en akuttid. Har inte varit där på sju år och var övertygad om att jag aldrig mer skulle gå dit. Förvarnade redan på telefon att de fan inte får borra eller bedöva utan att jag får något lugnande innan och bad hen som svarade att skriva ner det eftersom att jag tappar talförmågan hos tandläkaren.

Två gånger i minuten höjde tandis rösten och sa: ANDAS MED NÄSAN! SLAPPNA AV! Lätt för hen att säga. Herregud. 

De gjorde en provisorisk lagning och så får jag komma tillbaka på måndag för en riktig sådan. Med droger i kroppen. Annars kommer de inte nära. 1600 kr fattigare. Tack Gud. (Och tack mamma som betalar så länge så att jag kan delbetala denna härlighet till henne istället). Jag behövde inte detta. Det gjorde jag inte. FAN!!