Det här med att jag ska flytta tillbaka till Olofström.
När jag flyttade därifrån för sju år sedan svor jag att aldrig flytta dit ever igen. Helt otänkbart. Men sen dess har det inte gått så himla bra. Jag har visserligen tagit en fil.kand och jag har gjort en lååååång resa (både avstånd och tid spenderad) på egen hand och jag har pluggat diverse olika ämnen. Men jag har inte gjort någonting som tagit mig uppåt och framåt. Inte karriärmässigt i alla fall. Nu är jag tillbaka på ruta ett. Exakt där jag började för sju år sen.
Man skulle ju kunna deppa ihop helt och känna sig värdelös och så vidare. Men jag gör inte det. Jag är på bättre humör än jag varit någonsin (med undantag för den där svackan för några dagar sen, men pms drabbar vem som helst när som helst). Kanske är det en försvarsmekanism, men det spelar ingen roll. De mekanismerna finns där av en anledning.
Jag ser det som att det är bra att få en helt ny chans att börja om. Det är en möjlighet, inget hinder. Ok? Ok!
Jag gjorde några tafatta försök då när jag var nitton och nu har jag möjlighet att göra om och göra rätt.
Ny rolig utbildning, förhoppningsvis nya roliga vänner och sen en ny möjlighet att kicka igång livet där jag vill vara och med de jag vill vara med (och roligt ska det va!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar