Har promenerat ytterligare ett par timmar och pratat i telefon med Agnes och nu känns allt lite bättre faktiskt. Vi har (hån)skrattat lite bland annat och inget kan väl vara mer befriande?
Det är så mycket som inte stämmer. Så mycket som inte alls hänger ihop. Och det känns bra. Det kanske inte är jag som är dum i huvet. Trots allt.
Faktum kvarstår dock att ingen tycker om mig.
Men om man tänker på det, jag tycker inte om så många heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar