Detta är inget gnäll

Ok. Nu har jag jobbat hela tre dagar i en fabrik och jag har aldrig varit så trött. Eller jo, det har jag, jag var tröttare när jag jobbade med bananer i Australien.

Men förutom det har jag aldrig varit så trött. Eller haft så ont i fötterna. Mina tår är lila. Och så har jag ont i ögonen. De bara rinner och rinner. Mamma kom med några slags ögondroppar tidigare. Får se om det hjälper. Men när jag kom hem idag var jag så ljuskänslig att jag inte ens kunde kolla på mobilen. Fick lägga mig i kolmörker under täcket. I morgon ska mamma köpa hålfotsinlägg till mig. Ja, det är lite pinsamt att mamma köper olika grejer, men jag har inga pengar. Ok? Ok! Och just saken hålfotsinlägg, pinsamt bara det. Roligt ord dock.

Vad som är ännu mer pinsamt är det att jag bara har jobbat i tre dagar på denna fabrik och gnäller och har mig. Finns ju de som jobbat trettio år på samma fabrik. Liksom.

MEN mina tår är inte mindre lila för det och mina ögon rinner inte mindre för det.

Inte det att jag inte kommer klara det. Jag klarar allt jag tar mig för.

Alla är mycket vänliga och snälla och hade det inte varit för smärtan hade det varit ganska kul. Liksom att göra bilar. Det är otroligt ballt. Robotar är balla. De ser ut som jättestora insekter. Och så har jag redan lärt mig saker som jag aldrig trodde jag skulle lära mig i livet. Exempelvis elektrodbyte på svetsrobotar. Typiskt sånt jag kan nu.

Och om man jämför med bananjobbet: Jag hade ingen hud på händer eller fötter, jag hade värk i hela kroppen, jag hade ögoninflammation, vi gick barfota i högt gräs bland världens giftigaste ormar och spindlar, varje dag höggs det ihjäl världens giftigaste ormar precis där vi jobbade, flera gånger åkte folk in med ambulans för att de huggit sig med machete eller blivit biten av något suspekt, ofta fick vi stå stilla på samma ställe i nio timmar om dagen med händer och fötter i vatten och göra exakt samma sak, jag hade brännskador från solen och brännblåsor på benen för att min hud koktes i gummistövlarna jag hade i början (därav att vi gick barfota). Dessutom fick vi ingen introduktion alls, man fick gissa sig till vad som skulle göras, och om man inte jobbade tillräckligt snabbt fick man kicken. Ingen var vänlig. Gubbar stod och vrålade en i ansiktet dagligen. En gång fick jag en traktor i ryggen.

Om man tänker på det så...

I morgon är vi lediga.