Idag gick jag ut helt själv i jakten på svamp. Tänkte det att stigar är för loosers. Så jag tog mig över stock och sten i djup urskog. Flera timmar var jag ute och mitt enda sällskap var Filip och Fredrik genom sin podcast samt Den Svenska Björnstammen. Blev smutsig och svettig och fick grenar och insekter på ställen ingen människa borde få grenar och insekter.

Läskigast var när jag i jakten på ny skogstyp vandrade längs en skogsväg. När Björnstammen sjöng Vart Jag Mig I Världen Vänder hörde jag ett dån bakom mig. Jag snurrade skräckslagen runt och fick se ett trettiotal cyklister komma rakt mot mig. De var alla klädda likadant. Rödsvarta vindjackor, svarta cykelbyxor och rödvita hjälmar. Jag hoppade in i skogen för att inte bli överkörd och när de passerade la jag extra märke till deras ansikten. De var sammanbitna och hårda. De hade exakt samma min som jag föreställer mig att SS-soldaterna hade i natzityskland.

I alla fall. Nu till saken. Här är resultatet av alltihop: